Psaltaren 92
Den som bor i den Högstes skydd *
och vilar i den Väldiges skugga,
han säger: "Herren är min tillflykt och min borg, *
min Gud som jag förtröstar på."
Han räddar dig från jägarens nät *
och från den förhärjande pesten.
Han täcker dig med sina vingar, +
under dem finner du tillflykt, *
hans trofasthet är en sköld och ett bålverk.
Du behöver inte frukta nattens fasor *
eller pilen som flyger om dagen,
inte pesten som smyger i dunklet *
eller farsoten som härjar i middagshettan.
Tusen kan falla bredvid dig, +
ja, tiotusen vid din sida, *
men du skall inte drabbas.
Du skall själv få bevittna *
hur de gudlösa får sitt straff.
Din tillflykt är Herren, *
du har gjort den Högste till ditt värn.
Inget ont skall drabba dig, *
ingen olycka komma nära ditt hus.
Han skall befalla sina änglar *
att skydda dig var du än går.
De bär dig på sina händer, *
så att du inte stöter foten mot någon sten.
Över lejon och ormar går du fram, *
du trampar på vilddjur och drakar.
Han håller fast vid mig, och jag räddar honom, *
jag skyddar honom, ty han känner mitt namn.
Han åkallar mig, och jag svarar honom, +
jag är med honom i nöden, *
jag befriar honom och ger honom ära.
Jag skall mätta honom med ett långt liv *
och låta honom erfara min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evighet. Amen.