Karismatisk förnyelse, nyhetsbrev september 2021

Evangelisation är ett uppdrag som skall engagera alla döpta.

"Kära utvalda, heliga! Så hälsar Paulus de kristna i Kolosse – och så hälsar jag er här i Vadstena. Genom Guds kallelse och dopets nåd är ni Guds heliga folk. Ni har fått en värdighet som Faderns älskade barn och en kallelse att tjäna Kristus och sprida hans evangelium i Andens kraft."

Så inledde biskop Anders sin predikan vid stiftsvallfärden till Vadstena 4 september. Evangelisation är en uppgift för alla döpta, inte bara reserverat för ett fåtal präster och gudsvigda, "ni är alla Guds utvalda, heliga", sade han och upprepade det som varit grundläggande i kyrkans undervisning alltsedan Andra vatikankonciliet, Paulus VI s apostoliska maning Evangelii Nuntiandi och dess uppföljare påve Franciskus´ Evangelii Gaudium.

---------

Karismatiska förnyelsen, CHARIS och dopet i den Helige Ande som en angelägenhet för hela Kyrkan.

Den karismatiska förnyelsens (CCR) främsta uppgift är göra Andens dop och de andliga nådegåvorna kända och praktiserade. Påve Franciskus är angelägen att detta skall komma hela kyrkan till del. "Vi behöver den Helige Andes ljus och kraft för att bli en mer utåtriktad och evangeliserande kyrka, var temat för Stiftsvallfärden till Vadstena. I syfte att på bästa sätt ta till vara det som CCR bidrar med till kyrkans gemenskap har påven låtit inrätta CHARIS som ett organ för kommunikation, gemenskap och samarbete mellan Vatikanen, biskoparna och den mångfald av grupper och verksamheter som utgör CCR.

Vid ett möte i Rom pingsten 2019 då CHARIS startade uttryckte påven 3 saker han önskade sig av CHARIS och hela den Karismatiska förnyelsen:

1. Dela dopet i den Helige Ande med alla i kyrkan.
2. Tjäna enheten i Kristi kropp
3. Tjäna de fattigaste och de med störst behov fysiskt och andligt.

Alla dessa, det FULLA LIVET I DEN HELIGE ANDE som alla döpta deltar i, EKUMENIKEN och DIAKONIN är inriktade på och viktiga för det övergripande uppdraget, EVANGELISATIONEN.

CHARIS står Catholic Charismatic Renewal International Service. Det utgör en juridisk person grundat av den Heliga Stolen. Det har egna statuter och sorterar under Dikasteriet för lekfolket, familjen och livet. CHARIS består av:

• En moderator (För närvarande Pino Scafuro)
• Ett exekutivt internationellt råd om 18 personer kallat Charis International Service of Communion, förkortat CISC.
• F Raniero Cantalamessa som kyrklig assistent
• Ett litet kontor i Vatikanen som förestås av Oreste Pesare som många av er känner igen som ICCRS-kontorets tidigare föresståndare.

Motsvarande skall finnas på kontinental nivå (CCSC) och på nationell nivå eller per biskopskonferens (CNSC).
På samma sätt som det internationella rådet skall de vara inriktade på samarbete och gemenskap, det är inte frågan om inte vara styrande kommittéer.

----------

CHARIS, Europeiskt möte i Budapest 24-26 september, från Sverige skickar vi 4 delegater.

Det finns en förberedande grupp för Europas CCSC som förberett ett möte i Budapest som äger rum 24-26 sept  där vi i Sverige medverkar med 4 delegater som också får representera de övriga nordiska länderna, eftersom de inte haft möjlighet att skicka några egna. Från Sverige åker Bola och Maria Richards (bönegruppen i Domkyrkan), Firas Daykh (Syrisk-katolska församlingen Södertälje) och Lunwig Gelot (bönegruppen Järfälla). Mötet är ett led i processen att tillskapa en europeisk CCSC. Från Europa får vi också hjälp i de olika nationerna att tillskapa våra nationella CNSC, som för Nordens del kanske innebär en gemensam för de nordiska länderna täckta av den Nordiska biskopskonferensen.

[Länk: PM om karismatiska förnyelsen i Norden, historik och aktuellt nordiskt samarbete]

-----------

Möte i Järfälla med bönegruppsledare och Msgr Andrés Bernar, biskopsvikarie för Evangelisation.
16 september ägde ett möte i Heliga Trefaldighets församling i Järfälla rum. Inbjudna var ledare/kontaktpersoner för bönegrupper och karismatiska kommuniteter (8 bönegrupper och en karismatisk kommunitet, Koinoinia Johannes Döparen i Täby), de fyra personer som skall representera Sverige vid Budapest-mötet samt Msgr Andrés Bernar, biskopsvikarie för Evangelisation med övergripande ansvar för samordning och ledning av det evangeliserande och pastorala arbetet i stiftet. Flera från bönegruppen i Järfälla anslöt och kyrkoherde Krystian Zacheja.

Det blev ett givande möte. Huvudsyfter var ju att de som skall åka till Budapest skulle få lära känna ledare för de karismatiska grupperna i Sverige och börja samtala om hur vi får till stånd ett samarbete med varandra och med stiftet och församlingarna i enlighet med riktlinjerna från CHARIS, men det kom också upp fler frågor och konstruktiva förslag:

• Att vi behöver bli bättre på att nå ut till alla katoliker med det som är Karismatiska förnyelsens signum, dopet i den Helige Ande. Där tror vi metoden är att erbjuda Liv i Anden-seminarier. För det behövs att några grupper tar på sig att forma team som kan ge dessa, sedan kan man samarbeta mellan flera grupper. Man kan också samarbeta med de stiftsorgan som står till förfogande, som KPN.
• Att vi särskilt behöver nå ut till den unga generationen och samarbeta med SUK och CARITAS.
• Vi diskuterade också baksidor och det som kan gå fel med alla karismatiska grupper, som t.ex. en alltför stor exklusivitet och svårigheter att samarbeta med prästerna och kyrkans hierariki och motstånd mot att vilja utsätta de karismatiska nådegåvorna för prövning.

-----------

Ledning och förhindrande av maktmissbruk och att hamna i sekterism.

CHARIS är främst till för kommunikation och främja att de andliga nådegåvorna kommer hela kyrkan till del, inte att centralstyra. Men verksamheter av karismatisk natur löper också faror och är inte vaccinerade mot att hamna i sekterism och maktmissbruk. I ICCRS (som föregick CHARIS) var man alltid mån i undervisning och ledarskapskurser fostra ett sunt ledarskap med medvetenhet om fallgropar. 

Medan hierarkin och prästerskapet under de senaste tre decennierna blivit föremål för ingående granskning och vidtagande av åtgärder för att komma till rätta med missbruk, så har de nya kyrkliga rörelserna gått relativt fria från sådan granskning. Man har sett dem som positiva tillskott till kyrkans liv, och att de varit trogna försvarare av kyrkans lära och lojala mot hierarkin har setts som ett plus. Men det har kommit fram skandaler även i flera av rörelserna, och påven är väl medveten om att man måste hantera risken för missbruk även där. Vatikanen gav i juni genom ett dekret från Dikasteriet för lekfolket, familjen och livet ut regler som skall förhindra missbruk, bl.a. detta att alla medlemmar i en organisation måste vara involverade i valet av ledare, att mandatperioderna begränsas till max 5 år och att en ledare får väljas om högst en gång.  

Milliontals katoliker världen runt lever ut sin tro i sådana rörelser bestående av lekmän förenade av en delad andlig inriktning, sätt att leva och sätt att utöva karitativt arbete. Det gäller inte Karismatiska förnyelsen som helhet, mycket aktiviteter sker där inom ramen för församlingarna, men det gäller många kommuniteter som definierar sig som karismatiska. Vid en konferens nyligen för ledare för lekmannakommuniteter arrangerad av Dikasteriet för lekmännen, familjen och livet framlade påve Franciskus sina tankar bakom de nya reglerna. Han sade:

"The governance of these associations and movements is a topic that is particularly close to my heart, especially considering—that which I said earlier—the cases of abuse of different natures that have been confirmed in these contexts, and that always have their roots in the abuse of power... Observing closely your situations has shown that it is beneficial and necessary to create a rotation in the positions of government and a representation of all members in your elections."

[YouTube-reportage från påvens möte med lekmannarörelserna.]

Ett annat dokument, Iuvenescit Ecclesia riktat till biskoparna som underlag för urskiljande i deras kontakt med nya andliga rörelser utgavs av Troskongregationen 2016. Dokumentet sätter in de karismatiska nådegåvorna i ett helhetsperspektiv och beskriver deras relation till de hierarkiska gåvorna (de som är relaterade till vigningssakramentet). Båda typerna av gåvor är ett utflöde av en och samme Ande. Dokumentet hade förberetts och filats på under 14 års tid och skall ge biskoparna vägledning, både att inte underskatta de karismatiska gåvorna utan lyfta fram och bejaka dem, men också hjälpa till att vägleda och fostra och främja en integrering i Kyrkans helhet.

Dokumentet sammanfattar 8 kriterier för bedömning av karismatiska nådegåvor:

• Den primära kallelsen för varje kristen till helighet
• Inriktning på evangelisation
• Bekännelse av katolsk tro
• Gemenskap med hela Kyrkan
• Erkännande av gåvans komplementaritet i förhållande till andra karismatiska element i Kyrkan vilket utesluter alla anspråk på exclusivitet
• Acceptans av moment av prövning i bedömningen av nådegåvan. Det innebär att med ödmjukhet kunna bära och hantera motgångar
• Närvaro av andlig frukt såsom kärlek, glädje, frid och ökad mänsklig mognad.
• Evangelisationens sociala dimension

Dessa punkter är också väl värda att ligga till grund för vår egen urskiljning och prövning av gåvorna inom Karismatisdka förnyelsen.

------------------

Ekumenik med S:ta Clara kyrka och Carl-Erik Sahlberg 9 punkter för församlingstillväxt.

Karismatiska förnyelsen i Sverige, genom AKKS och senare KKS har haft mycket ekumeniskt samarbete med S:ta Clara kyrka i Stockholm under den tid Carl-Erik Sahlberg ledde arbetet där. Engagemanget för de svaga i samhället har kännetecknat det diakonala arbetet i S:ta Clara som inte byggts upp med mänsklig kraft utan i bön. När han kom till S:ta Clara fanns där en liten tynande grupp på några tiotal som gick i högmässan. 

Han införde att varje arbetsdag inleddes med att alla medarbetare samlas till bön i koret. Den dagliga bönen, på morgonen och eftermiddagen blev ryggraden i det som skedde i S:ta Clara. Han inledde också socialt utåtriktad verksamhet åt de mest behövande i Stockholms city. Idag om man bevistar högmässan är det en fest inför Guds ansikte med fullsatt kyrka, och många volontärer deltar i det enastående diakonala arbetet bland prostituerade, narkomaner och papperslösa.

2012 pensionerades Carl-Erik från sin tjänst i S:ta Clara, men det betydde inte att han drog sig tillbaka i passivitet utan fortsatte att ställa sina gåvor till förfogande i Guds rike. Han flyttade med sin hustru till Tanzania dit de tidigare hade band och driver där ett barnhem, undervisar vid en bibelskola och skriver dessutom böcker för den svenska publiken där han delar med sig av sina andliga erfarenheter. Då och då gör han återbesök i Sverige.

Som en följd av vårt samarbete med S:ta Clara kom jag som lekmannaledare med i ett ekumeniskt pastorsnätverk för Stockholm, där jag blivit kvar och representerar numera min kyrkoherde i Katolska domkyrkan. Nätverket möts fyra gånger om året, senast den 15 september och då var Carl-Erik där och talade om sina tidigare studier i vad som visar sig vara effektivt för evangelisation och kyrkotillväxt. Han har studerat 5 perioder i kyrkohistorien då kyrkan växte:

• Urkyrkan
• Kelterna under tidig medeltid
• Ignatius av Loyola och Jesuiterna
• Pietismen under 1700-talet
• Växande kyrkor idag

Utifrån detta tog han fram 9 punkter som tycks vara grundläggande för att en kyrka skall växa. Han studerade också kyrkohistorikern Kenneth Scott Latourette som kommit fram till liknande slutsatser. De 9 punkterna är:

Den kyrka växer som...
1. är öppen för alla (ECCLESIA)
2. bryr sig om människor i nöd (DIAKONIA)
3. är en kärleksfull gemenskap (KOINOINIA)

4. har Jesus i centrum (KERYGMA)
5- lever ett rent liv
6. vågar lida för sin tros skull (MARTYRIUM)

7. söker Gud i bön
8. använder vanligt folk (EVANGELISATION)
9. gör sig beroende av den Helige Andes kraft

----------

Sprid nyhetsbrevet till flera!

Detta nyhetsbrev kommer ut några gånger om året. Vet du fler som vill ha nyhetsbrevet, tipsa gärna om att ansluta sig till e-postlistan.
Nästa brev beräknas komma ut i oktober. Det skall bl.a. handla om CHARIS-mötet i Budapest.

-----------