Dopet i den Helige Ande

 Jag vill börja med en fråga som tycks vara ytterst viktig för var och en av oss: är vi verkligen övertygade om att vi föddes på nytt och blev nya människor när man bad för oss om dopet i den Helige Ande? Lyssnar vi till svaret som Jesus gav till Nikodemus ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”? Vi trodde det naturligtvis i det ögonblick de bad för oss och tack vare Gud hade vi en erfarenhet i djupet av våra hjärtan och sinnen att Kristus är Herre i våra liv. För en del hände detta genast, medan andra genomgick en långsam växt. För mig kvarstår den fråga jag vill ställa till er: tror vi att dopet i den Helige Ande är en verklighet som fortsätter att påverka och styra våra liv? Jag vågar till och med säga: ser vi det som ett outplånligt andligt tecken på samma sätt som dopet i vatten? Är det verkligen en erfarenhet som fortsätter att styra hela vårt andliga liv?

 

Därför är det mycket viktigt att de som har ansvar i Kyrkan fortsätter att betona vikten av dopet i den Helige Ande. Jag kan fortfarande höra ärkebiskop Taveira av Brasilien under ICCRS´ andra internationella möte om `Karismer och den karismatiska förnyelsen i den katolska kyrkan´ säga med stort allvar: ”Det är vår kallelse att vara apostlar för dopet i den Helige Ande. Vi måste vara apostlar genom vår kärlek till Kyrkan. Vi måste ge Kyrkan den nåd som förnyelsen innebär. Vi måste erbjuda alla erfarenheten av att Kristus är Herre i deras liv. Det är vår plikt att göra detta som gemenskap.” Vid 40-årsfirandet av den karismatiska förnyelsen talade kardinal Rylko, ordförande i det påvliga rådet för lekmän, om erfarenheten av dopet i den Helige Ande eller utgjutandet av Anden. Han sade att denna erfarenhet, som är central inom den karismatiska förnyelsen och som har berört miljontals katoliker på alla kontinenter, kan vara starten för en Pingstens kultur. Jag är mycket tacksam för att ICCRS i mars nästa år kommer att anordna ett möte som helt är ägnat åt reflektion om dopet i Anden.

 

Vi måste vara medvetna om att vår första erfarenhet av Anden hade ett stort inflytande på våra liv. I dag säger Herren att denna startpunkt måste styra hela vårt liv. Eftersom vi är kallade att vara apostlar för denna erfarenhet av Andens utgjutande måste vi fortsätta att vara trogna denna kallelse för att hela Kyrkan skall växa. I mars-april- numret 2010 av ICCRS´ nyhetsbrev skrev Michel Moran om Pingstens kultur. ”När den Helige Ande föll över apostlarna i den övre salen fylldes de alla av Anden. De erfor inte enbart en personlig förnyelse utan de utrustades också med gåvor som tal/tungotal och mod som gjorde det möjligt för dem att nå ut med kraft i den omgivande kulturen … Därför är pingstens nåd en missionens nåd”. Sedan vi tog emot vår personliga pingsterfarenhet har vi ett ansvar. Som kanaler måste vi föra vidare det vi har fått till hela Kyrkan och till hela världen. Med all rätt säger Michel Moran i den här viktiga artikeln att intill nu har vi mest talat om Pingstens andlighet. Med hänvisning till Petrus säger hon: ”Petrus som var en outbildad lekman kunde övertyga massorna genom sina argument så att de tog emot budskapet och lät döpa sig”. Petrus tog inte bara emot en personlig förnyelse utan han gav genast och med kraft sin erfarenhet till alla omgivande kulturer, som vi ser i den långa lista på alla folk och kulturer som hörde hans pingstbudskap. Därför är det så viktigt att gå från en pingstens andlighet till en Pingstens kultur. Jag är mycket tacksam för den här insikten som Michelle ger oss. Jag tror att det är väsentligt för den karismatiska förnyelsen att vi blir medvetna om att detta är ett nödvändigt steg. Annars kommer vi att stänga in oss i våra bönegrupper och våra karismatiska gemenskaper där vi kan ha det bekvämt. Michelle citerar också påven Johannes Paulus II i hans tal till delegater i förnyelsen 2002: ”Låt den Helige Ande bli känd och älskad i vår tid som hungrar så mycket efter hopp. Gör pingstens kultur levande. Bara den kan främja ett samhälle av kärlek och vänlig samexistens mellan människor. Tröttna aldrig på att med brinnande uthållighet be `Kom Helige Ande! Kom! Kom!´” Michelle tillägger: ”Medan vi erkänner att vi i den karismatiska förnyelsen inte har monopol på den Helige Ande förefaller vi ha en speciell kallelse att vara ambassadörer för den Helige Ande och sprida pingstens kultur.”

 

Kardinal Suenens sade redan i början av den karismatiska förnyelsen i Västeuropa: ”Om vi ser den karismatiska förnyelsen enbart som en rörelse bland många andra nya rörelser i Kyrkan så förstår vi inte vad som är så speciellt med den. Den är en rörelse för hela Kyrkan. Den måste förnya varje del av livet i Kyrkan. Hjärtat i förnyelsen, dopet i den Helige Ande, är en nåd för ett nytt liv i Pingstens Ande, som är avsett för alla kristna.” Vår kallelse att vara ambassadörer för den Helige Ande och leva i denna missionens nåd är en nödvändig konsekvens av andedopet.

 

Jag vill tillsammans med er reflektera över denna erfarenhet och betrakta vilka konsekvenser den får i våra liv. Jag vill särskilt uppmärksamma fyra aspekter på andedopet.

 

1. Vi måste främja framväxten av en pingstens kultur. Den första frågan till oss själva är då: är vi beredda att bli vittnen för Kristus och att evangelisera? Vi ser vad som hände apostlarna vid pingsten. De var rädda lärjungar som låst in sig i den övre salen av rädsla för judarna men de blev glada och modiga vittnen. När Petrus och Johannes ställdes inför de judiska härskarna, de äldste och fariséerna sade de: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg. 4:20).

 

Det ligger en fara i att vi begränsar begreppet evangelisation till evangelisation på gatorna.

En del kristna har fått denna gåva och de har en plikt att utöva den för att bygga upp Kyrkan. Men det viktigaste är att varje kristen är kallad att i sitt dagliga liv evangelisera i sin familj, på arbetet och i varje dags enkla händelser. Vi gör detta genom att konsekvent leva enligt kristna värderingar. Vid ett möte nyligen med vårt stifts kommitté för förnyelsen fick vi ett profetiskt tilltal: ”Leta inte efter det som är alltför långt borta!” Vi förstod inte innebörden vid det tillfället, men när jag förberedde det här föredraget fick jag en insikt. I syfte att evangelisera skall vi inte leta efter extraordinära möjligheter utan i stället med båda händerna ta tag i de tillfällen som ges oss. För att ta tillfället i akt måste vi se det! Paulus säger: ”Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag” (2 Kor. 6:2). Den Helige Ande leder oss så att vi ser när vi ska tala ord av uppmuntran eller tröst, när vi ska be en kort bön vid en sjukbädd, när vi vänligt ska uppmärksamma någon som inte väntat sig det. Sådana tillfällen kan vara ett enkelt sätt att evangelisera. Vi måste alla veta att en pingstens kultur aldrig kan växa i Kyrkan eller världen om vi isolerar oss på små öar tillsammans med likasinnade. Vi är kallade att vara vittnen för evangeliet i en värld där kristna värden attackeras varje dag.

 

Vi måste främja en pingstens kultur och besvara attackerna mot vår tro genom att fast bekänna den tro som kyrkan förmedlat till oss. Vi ska gå emot strömmen och försvara varje mänsklig varelses unika värde när människans värdighet och det mänskliga livets värde från befruktning till livets slut inte längre respekteras. När betydelsen av ordet `kärlek´ urholkas står vi upp för budskapet om den sanna kärleken som Herren lärt oss. Vi kämpar för en värld av fred och rättvisa. Detta är några sätt att främja en pingstens kultur i världen. Vi får förena oss med alla andra kristna trossamfund för att försvara evangeliet. Som Petrus säger: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt” (1 Petr. 3:15b-16a). Som vittnen till Kristus, vår Herre och Frälsare måste vi ge detta hopp till världen.

 

 

2. Dopet i den Helige Ande medför att vi får en större kärlek till Kyrkan. Den Helige Ande ger oss styrka att älska vår kyrka i en tid när hon attackeras på många sätt, också inifrån! Vi har en kyrka som erbjuder många skatter men också en kyrka som visar upp så många svagheter! De tragiska händelserna i Belgien och många andra länder runt om i världen med präster och även en biskop som är pedofiler visar att vi också är en kyrka av syndare. Som en frukt av dopet i den Helige Ande fick jag personligen en stor kärlek till Kyrkan medan jag, i egenskap av privatsekreterare till kardinal Suenens, konfronterades mer än andra med kyrkans svagheter. Jag ser henne som min mor, som har många rynkor. Jag vet att hon är byggd på svaga och syndiga människor; och även jag syndar. Låt oss komma ihåg att Petrus, den förste påven, förnekade sin Herre och att alla apostlarna utom Johannes flydde när Jesus korsfästes. Att älska Kyrkan betyder att vi måste vara tillsammans med Maria, hans mor, vid korsets fot medan han dör. Att älska Kyrkan betyder också att vi lyssnar till hennes budskap och tror att hennes undervisning är ledd av den Helige Ande. De kristna kyrkorna försvarar evangeliet kraftfullt och en väsentlig del av pingstens kultur förefaller att bestå i att gå emot den ström i världen som förkunnar: ”ja till Kristus, nej till Kyrkan!”.

 

3. En växt till enhet. En pingstens kultur innebär också att vi når ut till våra bröder och systrar i andra kristna kyrkor och till hela världen. Dopet i Anden gör att vi förenas med Kristus och med varandra. Låt oss lyssna till två bibelord som visar oss vägen till enhet: ”Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig” (Joh. 17:20-21). Vi hör att Jesus ber för världen! Paulus hävdar också: ”Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt” (Ef. 4:1-6).

 

Denna enhet bland alla kristna hjälper oss att se att Kristus är kroppens huvud, att vi alla är delar av denna kropp och att var och en av delarna måste fungera på rätt sätt. Enheten är en förutsättning för att vi ska kunna visa världen att evangeliet är avsett för alla folk och alla kulturer. Eftersom enheten är så viktig skall vi inte bli förvånade över att den onde går till attack just där. Han gör allt för att splittra de kristna och alltför ofta lyckas han tillfälligt. Därför behöver vi den Helige Ande i den andliga krigföringen.

 

4. Att ta emot Guds ord. Om vi lyssnar noga till texterna i liturgin kommer vi att höra inbjudan att ta emot Guds ord: ”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig” (Psalt.119:105). I versen före evangeliet inbjuds vi, åtminstone en gång i veckan, att lyssna till Guds ord och att handla efter det. Johannes säger: ”Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er” (Joh. 14:26). Genom kraften i Andens dop som vi tagit emot är vi kallade att ödmjukt och utan nedlåtande syn på skriften föra ut Guds ord till Kyrkan och hela världen. Det är Guds ord som leder oss att fullfölja denna uppgift; i Hebréerbrevet står det: ”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr. 4:12). Vi skall vara ambassadörer för Anden och främja pingstens kultur i samverkan med kristna från andra samfund. Det är vår plikt att lita på bibeln såväl som till ordets nådegåvor: profetian och kunskapens ord. Alltför ofta är vi tysta kristna! Vi måste bli förkunnare av Guds ord!

 

Som ni nu hört har jag strukit under fyra punkter som är en följd av vårt dop i den Helige Ande. Den karismatiska förnyelsen förefaller ha tagit emot en ny kallelse att gå vidare från en pingstens andlighet till en pingstens kultur. Det betyder att vi måste reflektera över dessa aspekter av andedopet som leder oss vidare: kallelsen att evangelisera, kärleken till vår moder Kyrkan, att växa vidare i enhet och behovet av att lyssna till Guds ord och att lyda ordet. Jag är helt medveten om att det finns många andra aspekter av Andens dop som hjälper oss att leva som Kristi lärjungar: att ta emot Jesus som Herre i våra liv, öppenhet för Andens frukt, öppenhet för de karismatiska gåvorna, kärleken till sakramenten. Dessa förblir naturligtvis viktiga frukter, men den här gången har jag begränsat mig till det som enligt min uppfattning hör ihop med nästa steg som den Helige Ande inbjuder oss att ta som apostlar för dopet i den Helige Ande.

 

Låt oss vara tacksamma för att den Helige Ande utgjutits i våra liv och för kallelsen vi fått att gå vidare på denna väg. Vi är medvetna om att vi har en lång väg att gå, men den Helige Ande kommer vår svaghet till hjälp!