Katolsk karismatisk förnyelse - inte en rörelse utan en ström av den helige Andes nåd för hela Kyrkan.
I sista webb-utgåvan av CHARIS Magazine skriver Jean-Luc Moens, moderator för CHARIS internationella service-gemenskap. Han betonar det som sagts från början, att den Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan (CCR) inte är en rörelse i vedertagen mening, utan en ström av nåd för hela Kyrkan. Kardinal Suenens sade att målsättningen med CCR är att avskaffa sig själv, att uppnå det stadium då det inte behövs någon Karismatisk förnyelse då hela kyrkan är uppfylld av Andens nya liv och de andliga nådegåvorna är kända och brukade i alla dess delar.
En kyrklig rörelse har en grundare eller grupp av grundare, den har en ledningsstruktur som övervakar rörelsens liv, och den har medlemmar som ofta är knutna till rörelsen genom en överlåtelse. Rörelsen representerar en särskild kallelse i Kyrkan, inte alla är kallade att tillhöra den.
En ström av nåd i Kyrkan är en inte så tydligt definierad verklighet. Den är bredare än en rörelse därför att den är inte begränsad till en grupp medlemmar, dess mål är att beröra hela Kyrkan.
Påve Franciskus framhäver ofta den Karismatiska förnyelsens karaktär som en ström av nåd, inte en rörelse. Detta har konsekvenser för inrättandet av CHARIS, den nya service som i enlighet med påvens intention skall främja Karismatiska förnyelsen internationellt.
Moens skriver att CCR många gånger, både utifrån och inifrån, uppfattats som en rörelse, vilket varit begränsande och styrt i fel riktning. CCR har ingen ledare, ingen grundare. Den som är ansvarig för denna nådeström är Jesus, och som påve Franciskus påpekat - den Helige Ande. Detta implicerar t.ex. att jag som moderator, skriver Moens, inte är ansvarig för Förnyelsen. Jag är bara ansvarig för den service som påven önskar tillhandahålla åt Förnyelsen genom CHARIS. Samma gäller på nationell nivå. Det finns ingen nationell ledare för Förnyelsen. Därför ville vi kalla dem som är ansvariga för CHARIS nationella service-gemenskaper för 'koordinatorer' för att klargöra att de bara tjänar en verklighet som är större än dem själva.
Att acceptera CCR som en ström av nåd innebär också att den överflödar de strukturer vi själva skapat. Den Helige Ande är fri att fördela sina nådegåvor som han vill.
Denna ström av karismatisk nåd inkluderar alla de realiteter som fötts fram av den Helige Ande och delar den Helige Andes dop. Bland dessa finns bönegrupper, karismatiska kommuniteter, evangelisationsskolor, olika tjänster, bokförlag, retreat-center, radio- och TV-stationer, socialkaritativa verksamheter etc. I många länder har namnet Katolsk kartismatisk förnyelse reserverats för strukturer som riktar sig endast till bönegrupper (som KKS här i Sverige), detta är oegentligt eftersom det endast är en del av mångfalden av uttryck för den karismatiska strömmen av nåd.
För varje nation innebär detta i enligt med CHARIS statuter att en nationell service-gemenskap, "National Service of Communion" (NSC) inrättas där alla uttryck och realiteter av Förnyelsen är representerade.
Nyckelorden är tjänande och gemenskap. Alla i landet som mottagit Andens dop är kallade att leva i gemenskap.
Att vi kallar det gemenskap, inte kommitté, arbetsgrupp eller något liknande, indikerar att det inte skall vara ett styrande organ, det finns inget strukturerat uppdrag och det skall inte finnas någon ledare, endast en person som kallas koordinator kan utses. NSC är till för tjänande av alla uttryck för Karismatisk förnyelse i landet. Den skall inte tvinga på sina tjänster, men erbjuda dem till dem som frivilligt väljer ta del av dem.
Moens skriver:
"Som ni kan se, NSC är ödmjuka strukturer som inte tvingar på någonting. Meningen är att den Helige Ande ges första platsen, låta honom blomma var han vill, inte ställa upp hinder i form av rigida strukturer. Låt oss inte glömma att Anden är den Karismatiska förnyelsens ledare. Han fortsätter att blåsa och är långtifrån färdig."