Psaltaren 141
Herre, jag ropar till dig, skynda till mig,
lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
2Min bön må gälla inför dig som ett rökoffer,
mina händers upplyftande som ett aftonoffer.
3Sätt, o Herre, en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4Låt inte mitt hjärta vika av till något ont,
till att öva ogudaktighetens gärningar
tillsammans med män som gör vad orätt är
av deras läckerheter vill jag inte äta.
5Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig
det är som olja på huvudet,
och mitt huvud skall inte avvisa det.
Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,
genom att det går dem illa:
6deras ledare skall störtas ned utför klippan,
och man skall då höra att mina ord är ljuvliga.
7Som när man har plöjt och ristat upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
8Ja, till dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt, förkasta inte min själ.
9Bevara mig för de snaror som de lägger ut på min väg,
och för ogärningsmännens giller.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evighet. Amen.