Psaltaren 92
Det är gott att tacka Herren*
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att var morgon förkunna din nåd*
och var natt din trofasthet
till toner av tiosträngad harpa,*
till lyrans klang.
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,*
jag jublar över vad du har gjort.
Herre, vilken storhet i ditt verk,*
vilket djup i dina planer!
Den enfaldige kan inte förstå det,*
en dåre fattar inte detta:
om än de gudlösa växer som gräs*
och ogärningsmännen blomstrar,
skall de ändå förgöras för alltid.*
Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
Ja, dina fiender, Herre, dina fiender skall gå under*
och ogärningsmännen skingras.
Du gör mig lik vildoxen med lyfta horn,*
du svalkar mig med uppfriskande olja.
Jag får se hur mina fiender går under,*
höra hur de onda angriparna förgås.
De rättfärdiga grönskar som palmer,*
växer höga som cedrar på Libanon.
De är planterade i Herrens hus*
och grönskar på vår Guds förgårdar.
Ännu i hög ålder skjuter de skott,*
de är fulla av sav och kraft
och vittnar om att Herren är rättvis,*
min klippa - i honom finns ingen orätt.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evighet. Amen.