Ett nytt kyrkoår tar sin början. vi lever i ödestider för mänskligheten. Att klimathotet är reellt och att vi människor måste göra stora förändringar i vår livsföring för att inte orsaka ännu större obalans i naturen är de flesta medvetna om, men samtidigt ser vi att det är svårt för människan att ta de steg som behövs. Människan har kunskap om vad som behöver göras men har inte den moraliska kraften att åstadkomma detta. Därför har klimatfrågan en andlig och apokalyptisk dimension. Påve Franciskus miljöencyklika Laudato Si är profetisk och tillfogar omsorgen om vår miljö som ytterligare en byggsten i Katolska kyrkans sociallära.
Katolska kyrkan står inför stora utmaningar. I februari samlas företrädarna för hela världens biskopskonferenser tillsammans med påven med övergreppsskandalerna som tema. Skall kyrkan en gång för alla kunna radikalt komma till rätta med dessa problem och sätta stopp för maktfullkomlighet och tystnadskultur och korruption som stått i vägen?
Samtidigt lägger påven sista handen vid en omfattande kuriareform som förberetts med hjälp av hans kardinalsråd de sista åren. Säkert kommer det att föranleda diskussion när det dokumentet publiceras, sannolikt under våren 2019.
Strider mellan olika falanger där påve Franciskus själv blir ifrågasatt hör också till de utmaningar som kyrkan ställs inför idag. Lärostrider har i och för sig alltid förekommit, men det blir en helt annan dynamik idag i den globala tidsåldern där information och desinformation sprids lika snabbt via internet och polariserade åsiktspaket lever sitt eget liv på sociala media.
Vi förstår att allt detta går inte att reda ut med enbart mänsklig kraft, vi behöver Guds kraft och den Helige Ande. Det måste börja i förbön och flöda vidare i att vi kristna har mod att handla enligt de ingivelser som Anden ger oss.
CHARIS- ny struktur för Vatikanens kontakt med Karismatiska förnyelsen
Påven räknar med Karismatiska förnyelsen som en profetisk kraftkälla för hela kyrkan. På hans initiativ har de strukturer inom Vatikanen som är den officiella kyrkans kontaktyta mot förnyelsen förändrats. En helt ny struktur som heter CHARIS och är underställt Vatikan-departementet ("dikasteriet" på vatikanska) för lekmännen, familjen och livet kommer att träda ikraft i december och ersätter ICCRS och CF.
[Läs mera om den nya organisationen här]
CHARIS skall ge support åt Karismatiska förnyelsen, den utövar ingen styrning över den mångfald av uttryck för förnyelsen som finns i världen. På nationell nivå innebär detta att de tidigare nationella servicekommitteerna, (i Sverige KKS) upphör. Istället är tanken att de olika uttrycken för förnyelsen som finns i landet skall samverka inbördes och bilda ett nationellt råd, "national service of communion".
Hur agerar vi i Sverige med anledning av detta?
Karismatisk förnyelse har ju ingen grundare, ingen tydligt fastställd struktur utan är ett verk av den Helige Ande. Därför kan det vara otydligt ibland vilka grupper som är i den karismatiska förnyelsen. Uttryck för karismatisk förnyelse kan vara t.ex. församlingsanknutna bönegrupper och kommuniteter av olika slag, bibelskolor, olika missionsinitiativ. Det finns ingen auktoritet ovanifrån som bedömer om man är karismatisk eller inte, utan det enklaste är att alla grupper som säger sig vara en del av den av den Karismatiska förnyelsen betraktas som sådana.
De som finns listade på hemsidan karismatiskfornyelse.se är följande:
Bönegrupp Ystad
Bönegrupp Hässleholm
Bönegrupp Järfälla
Bönegrupp Malmö, Maria i Rosengård
Bönegrupp Stockholm, Domkyrkan
Bönegrupp Stockholm S:ta Eugenia
Bönegrupp Stockholm, Spanska missionen
Bönegrupp Täby, Vår Fru (Koinonia Johannes Döparen)
Bönegrupp Uppsala
Jag tror att det finns ännu fler grupper runtom i landet än de jag känner till. Ni är alla välkomna att höra av er. Meningen är att alla de grupper i landet som definierar sig som karismatiska kan bilda en "national service of communion", ett råd som varje grupp kan utse representanter till. Kanske KKS i samarbete med stiftet kunde ta initiativ till en bönedag under våren 2019 där man bjuder in alla karismatiska grupper i landet och där detta råd kunde bildas?
Det är viktigt att de Andliga nådegåvorna får tränga igenom och genomsyra hela Kyrkan och även hela samhället genom att Kyrkan genom nådegåvorna stärks att vara salt och ljus i världen. Jag citerar från påve Franciskus apostoliska maning Evangelii Gaudium:
"Glädjen över evangeliet fyller alla som möter Jesus både i hjärtat och i det liv de lever. De som tar emot hans inbjudan till frälsning befrias från synd, sorg, själslig tomhet och ensamhet. Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt. I denna uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att med sin inre glädje börja på ett nytt kapitel i evangelisationen. Samtidigt vill jag visa på nya vägar för Kyrkans resa under de år som ligger framför oss. (EG 1)
...
De som fyllda av Anden sprider evangeliet är orädda och öppna för den Helige Andes inflytande. Vid Pingsten fick Anden apostlarna att gå ut ur sig själva och gjorde dem till härolder för Guds förunderliga gärningar; de kunde tala till var och en på hans eller hennes språk. Den Helige Ande ger mod att förkunna evangeliets nyhetsvärde med djärvhet (parrhesia) i varje tid och på varje plats, också när det möter motstånd. Låt oss med djupa rötter i bönen åkalla honom i dag, ty all vår verksamhet riskerar att vara lönlös och vårt budskap tomt utan bönen. Jesus vill att de som sprider evangeliet inte bara gör det med ord utan framför allt genom ett liv som förvandlats av Guds närvaro. (EG 259)
.....
Andefyllda evangelister är evangelister som ber och arbetar. Mysteriebegrepp utan social och missionerande räckvidd är inte till någon hjälp i evangelisation, lika lite som avhandlingar eller pastorala modeller som saknar en andlighet som kan förändra hjärtan. Dessa ensidiga och ofullständiga uppslag når bara ett litet antal grupper och visar sig inte kunna stråla längre ut, därför att de inskränker evangeliet. Det som behövs är förmågan att odla ett inre rum som kan ge en kristen ett engagemang som känns meningsfullt och som leder till handling. (EG 262)"
För att de karismatiska grupperna skall kunna bidra till detta är det viktigt att man inte isolerar sig, utan att man når ut, från gruppen till församlingen, från församlingen till samhället. Meningen med CHARIS och med samverkan på nationsnivå är att ge stöd och support åt en sådan utveckling. Visionen är att det till slut inte skall behövas någon speciell Karismatisk förnyelse, därför att de Andliga nådegåvorna har integrerats i och genomsyrar hela kyrkan.
Ekumenik
Påven har särskilt också sagt att han vill att Karismatiska förnyelsen skall hjälpa Katolska kyrkan med dialogen med de evangeliska kyrkorna. Den pingstkarismatiska förnyelseströmmen har ju fått genomslag i hela kristenheten, och det är samma Andedop vi känner igen vare sig vi är katoliker, pingstvänner eller tillhör någon protestantisk kyrka. Därför har det varit mycket naturligt för oss karismatiker med ekumenisk samverkan, och AKKS, sedan KKS har haft många ekumeniska arrangemang genom åren, inte minst genom S:ta Clara kyrka som tagit ett ansvar som samlingspunkt för ekumeniskt samarbete i Stockholm.
Fortfarande anordnar S:ta Clara regelbundna ledar- och pastorsträffar för delande av erfarenheter och gemensam förbön. För ett par veckor sedan var jag på ett sådant möte och träffade min gode vän Claes-Göran Bergstrand, baptistpastor och tidigare riksevangelist inom baptistsamfundet. Han har utifrån sitt perspektiv skrivit en bok om den Karismatiska förnyelsen i Sverige under 1970- 80- 0ch 90-talet. Han liksom jag var ekumeniskt aktiv i denna mycket livliga karismatiska period, och jag känner igen mycket i det han beskriver. Själv omnämns jag också i ett par sammanhang i boken.
[Läs mitt referat här]
För den som vill ha en inblick i den karismatiska förnyelsen i Kristenheten i Sverige under dessa årtionden är boken ovärderlig. Utifrån att det är viktigt med en fortsatt ekumenisk samverkan rekommenderar jag boken även åt katoliker.
---------------
Jag är tacksam för läsarreaktioner på detta brev, skriv gärna och berätta om hur ni har det lokalt ute i församlingarna. Jag är särskilt intresserad av att få kontakt med karismatiska grupper som jag ännu inte känner till.
Med detta önskar jag er ett Gott Nytt Kyrkoår.
/Bengt Malmgren