Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige - historik
Katoliker i Sverige kom i kontakt med den Katolska karismatiska förnyelsen (CCR) ganska snart efter att den med början i USA 1967 spred sig över hela världen. Den hade redan från start en starkt ekumenisk prägel.
DEN FÖRSTA BÖRJAN
Lillemor Hallin och några aktiva lekmän i Vår Frus församling i Täby tog kontakt med församlingens prästern, Oblatmissionärer (OMI) från USA med kyrkoherde Clyde Rauch i spetsen. 1973 startade man en liten bönegrupp med de aktiva lekmännen, prästerna samt några personer från Svenska kyrkan.
Man hämtade inspiration bl.a. från karismatiska grupper inom Anglikanska kyrkan. Michael Harper var talare på en stor konferens i London organiserad av Fountain Trust 1975. Där var också den katolske prästen Francis MacNutt som ledde ett seminarium om bön för helande.
I Danderyds svenskkyrkliga församling fanns Maj Starck, en brinnande ekumen som hämtat inspiration från Gunnar Rosendahl och abbé Couturier i Lyon, initiativtagare till Böneveckan för kristen enhet. Bönegruppen i Vår Frus församling deltog i samarbetet, och det blev utgångspunkten för en blomstrande praktisk ekumenik i Danderyd och Täby under 1970-1990-talet som frambringade många goda frukter i form av fysiskt och psykiskt helande, en fördjupad ekumenisk gemenskap med träffar för präster och pastorer, bönerupper, praktiskt socialt arbete med hjälp åt missbrukare, second-hand-butik, hjälparbete och mission och mycket mera. Lillemor Hallin och hennes medarbetare utvecklade det själavårdande arbetet med förbön för helande i samarbete med den ekumeniska organisationen Helhet genom Kristus.
I Stockholms katolska innerstadsförsamlingar fanns också aktiva lekmän som genom inspiration av karismatiskt influerade präster från bl.a Italien fick ordnade med Liv-i-Anden-seminarier (en introduktion i Andens fulla liv syftande till att ta emot Andens dop) och nya bönegrupper bildades. Katolska Domkyrkans grupp startades 1977. Inte alla präster har varit positiva till Karismatiska förnyelsen och den har också mött mycket motstånd. Domprost Johannes F Koch välkomnade emellertid gruppen i domkyrkan och deklarerade att han var stolt över att ha många av de nya rörelserna som fanns i världskyrkan representerade inom sin församling.
I Malines, Bryssel gav kardinal Suenens årliga veckoseminarier om karismatiska förnyelsen, och många från Sverige deltog och hämtade inspiration. 1985, genom ett nordiskt samarbete där bl.a. p Lars Messerschmidt, generalvikarie i Köpenhamns stift ingick anordnades den Första nordiska katolska karismatiska konferensen i Katolska domkyrkan, Stockholm med internationella gäster. Det var 150 deltagare och dåvarande biskopen Hubertus Brandenburg medverkade och predikade i öppningsgudstjänsten.
AKKS
1987 bildades AKKS, Arbetsgruppen för Katolsk Karismatisk förnyelse i Sverige med syfte att främja förnyelsen genom att anordna konferenser och seminarier, hålla kontakt med kyrkan i Sverige och med förnyelsen internationellt genom det servicekontor som etablerats i Vatikanen.
AKKS gav ut ett nyhetsbrev och man anordnade regelbundna Liv i Anden-seminarier samt årliga konferenser med inbjudna internationella talare, delvis var dessa ekumeniska, bl.a. i samarbete med S:ta Clara kyrka. Exempel på inbjudna talare var Sr Briege McKenna, p Raniero Cantalamessa och Charles Whitehead. En del av dessa talare som var världskända profiler inbjöds också utan inblandning av AKKS till andra samfund. Raniero Cantalamessa har talat både på OAS-rörelsens sommarmöte och Livets Ords Europakonferens. Även Charles Whitehead och ytterligare en katolik, p Peter Hocken har varit inbjudna till Europakonferensen.
F Cantalamessa på Europakonferensen 2013: Min resa med den Helige Ande
KKS
Från 2008 ombildades AKKS till KKS med diakon Pancho Chin A Loi som ordförande. 2010 anordnades den andra Nordiska karismatiska konferensen i Stockholm, denna gång ekumeniskt i S:ta Eugenia katolska kyrka, S:ta Clara kyrka, Citykyrkan och Frälsningsarméns lokaler. Medverkande talare var bl.a. kardinal Suenens personlige sekreterare f W Brieven, Charles Whitehead, diakonissan i S:ta Clara Inga Pagreus och dåvarande pastor Ulf Ekman. Biskop Anders Arborelius som hela tiden varit starkt stödjande till förnyelsen medverkade också tillsammans med Vatikanens ambassadör i Sverige. [artikel i Dagen]
Nordisk karismatisk konferens Stockholm 2010. Bengt Malmgren med Charles och Sue Whitehead, S:ta Eugenia kyrka
Efter 2010 har utvecklingen varit att nationellt samordnade konferenser och andra initiativ har avtagit. Istället har det varit lokalt och privat anordnade initiativ där man bjudit in karismatiska präster från den spansktalande världen, Indien och Afrika. Detta har drivits på av engagerade lekmän, inte så många kyrkoherdar, med några undantag, har gett sitt aktiva stöd till förnyelsen. Intentionen är att det skall finnas bönegrupper i församlingarna som aktivt samverkar och stöds av kyrkoherdarna, men bönegrupperna har lätt förblivit isolerade öar istället för att sätta igång en andlig dynamik i församlingarna som inspirerar till evangelisation såsom det var tänkt.
CHARIS
2019, i och med att den internationella strukturen för förnyelsen på initiativ av påve Franciskus ändrats (från tidigare ICCRS till den nya service-funktionen CHARIS) så upphörde KKS, eftersom intentionen är att det inte skall finnas för stor byråkratisk organisation, utan minsta möjliga sådan som bygger på en gemenskap mellan de aktuella uttryck som finns för förnyelsen i respektive land.
CHARIS består av ett litet kontor i Vatikanen för den nödvändigaste samordningen samt ett internationellt råd, "international service of communion" (CISC) bestående av en moderator och representanter för de olika världsdelarna. På kontinental nivå skall också finnas ett motsvazrande råd (CCSC), och på nationell nivå en "national service of communion" (CNSC) där de olika konkreta uttrycken för förnyelsen är representerade. Grundtanken är en dynamisk gemenskap i den Helige Ande, inte centralstyrning som lätt genererar onödig byråkrati.
Det finns ingen klar översikt av hur många karismatiska gemenskaper det finns i Sverige då de fungerar självständigt, många i de olika språkliga grupperna som spansktalande och polsktalande hämtar inspiration från förnyelsen i respektive hemländer där den ofta är mer utbredd än i Sverige och där det också är lättare att finna engagerade präster.
Bland de församlingscentrerade grupper som finns idag kan nämnas Heliga Trefaldighets församling i Järfälla utanför Stockholm med diakon Pancho Chin a Loi som ledare. Det har blivit ett karismatiskt centrum som besöks av personer från hela Stockholmsregionen, man anordnar gudstjänster och reträtter med inbjudna talare.
En annan typ av grupper är de som har en egen internationell struktur med egna riktlinjer och egna präster, som inte replierar direkt till de lokala kyrkoherdarna. Sådana finns många internationellt, och i Sverige finns den karismatiska gemenskapen Konoinia Johannes döparen som är etablerad i Vår Frus församling i Täby. Den är en del av den större internationella organisationen "Federation of Koinonia John the Baptist".
I Sverige har ingen nationell service-gemenskap etablerats ännu. Undertecknad, Bengt Malmgren, administrerar på privat initiativ denna hemsida och ger ut ett nyhetsbrev några gånger per år.
Den katolska karismatiska förnyelsen (CCR) har inte någon grundare och inga medlemslistor, utan ett direkt utflöde av Guds nåd vars mål är att förnya hela kyrkan. Den är en del av den världsvida pingstkarismatiska förnyelseström som gått fram genom världskyrkan alltsedan början av 1900-talet och som idag beräknas beröra 25% av alla kristna. Målsättningen är att avskaffa sig själv på sikt, den dag då hela kyrkan är så förnyad och fylld av den Helige Ande att någon förnyelse inte behövs. Alla påvar alltsedan Paulus VI har varit positiva och stödjande till CCR och betonat dess potential att blåsa liv i nådegåvan på ett sätt som är till nytta för hela kyrkan. Inte minst påve Franciskus har framhållit detta, och att kyrkans satsning på ny evangelisation och att stärka ekumeniken inte är möjlig utan den helige Andes kraft. Det var drivkraften bakom inrättandet av CHARIS. Påven önskade förhindra att Karismatiska förnyelsen stelnade i specifika benediktioner och sinsemellan konkurrerande grupper på bekostnad av en vision för hela kyrkan.
VISION FÖR FRAMTIDEN: HELA KYRKAN BEHÖVER DEN HELIGE ANDES KRAFT FÖR ATT NÅ UT. DET HÖR IHOP MED EKUMENIK OCH SOCIALT ARBETE SOM NÅR UT TILL DE ALLRA FATTIGASTE
I sitt tal till Katolska karismatiska förnyelsen (CCR) samlad till internationellt möte i Rom pingsten 2019 då den nya CHARIS etablerades nämnde påve Franciskus tre saker han förväntade sig av CCR:
- Att dela dopet i den Helige Ande med alla i hela kyrkan. "Det är den nåd ni har fått ta emot; dela den!"
- Att tjäna enheten i Kristi kropp med hela den universella kyrkan, gemenskapen av alla som tror på Jesus Kristus, Herren.
- Att tjäna de fattiga och dem med störst behov, fysiskt och andligt.
Målet för hela Kyrkan är att förmedla evangeliet till alla människor. Den karismatiska förnyelsen tjänar detta ändamål genom alla dessa tre punkter: Den helige Andes kraft och de andliga nådegåvorna är grundläggande. Evangelisationen blir inte trovärdig i en splittrad kristenhet, därför är arbetet för kristen enhet grundläggande. För det tredje, den mest omedelbara vägen till att nå andra människor är det karitativa arbetet, social aktion som når ut till de allra fattigaste. Karismatisk förnyelse och socialt arbete hör ihop.
Också vår kardinal Anders Arborelius betonar behovet av att frigöra den helige Andes kraft och ser den karismatiska förnyelsens potential att vara en del i detta. Stiftsvallfärden till Vadstena som skall arrangeras i september 2021 har temat: Vi behöver den Helige Andes ljus och kraft för att bli en mer utåtriktad och evangeliserande kyrka.
Från kyrkans högsta ledning finns en klar öppenhet och förväntan att den Karismatiska förnyelsen kan göra skillnad. Det gäller för dem som är engagerade inom förnyelsen att ta till sig denna vision och be om ledning och kraft att svara upp mot detta och öppna sig ännu mer för Andens dop och nådegåvorna. Om hela kyrkan från ledning till de enskilda grupperna förmår att samarbeta under den Helige Andes ledning så finns en sprängkraft i det.
Kom helige Ande! Förnya din kyrka och börja med oss! Handling och bön må bli ett.
Bengt Malmgren