Profetia

I serien Andliga nådegåvor.

Tidigare skrev jag en artikel om tungotal. Profetia är en annan av de karismatiska nådegåvorna. Precis som tungotal är det en gåva som är underskattad av många och borde vara mer allmänt förekommande bland Guds folk. En del tror att det kanske bara handlar om förutsägelser om framtiden och att uttala tunga straffdomar såsom hos Gamla testamentets särskilt kallade profeter, men gåvan är mycket bredare än så och kan praktiseras av alla. ”Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera”, skriver Paulus i 1 Kor 14:1.

Medan tungotalet (i de fall det inte tolkas) är nyttigt för den egna andens uppbyggelse, så är profetia ämnat som uppbyggelse för hela församlingen. Paulus förklarar:

”Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar. Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” (1 Kor 14:2-4)

Profetia liksom de övriga andliga nådegåvorna är nödvändigt för församlingens och kyrkans uppbyggnad och för att genomföra det evangeliserande uppdraget i världen. Den Karismatiska förnyelsens huvuduppgift är att främja Andens liv och de karismatiska nådegåvorna i hela kyrkan och att praktisera dem till fromma för hela kyrkan. Fr Raniero Cantalamessa, det påvliga hushållets predikant och känd företrädare för Karismatiska förnyelsen har sagt att det viktigaste bidraget Karismatiska förnyelsen har att ge till kyrkan är den profetiska tjänsten, utan den har förnyelsen inget existensberättigande.

Det innebär inte att Karismatiska förnyelsen har monopol på profetia och andra nådegåvor, endast att man vill främja dem och peka på deras underutnyttjande. Det finns många djupt andliga personer i världskyrkan som är öppna för profetians gåva. Vår påve Franciskus är en av dem.

Vid ett symposium i samband med Karismatiska förnyelsens 50-årsjubileum i Rom talade Fr Cantalemessa om Förnyelsens uppgift att ödmjukt och modigt söka och praktisera de andliga nådegåvorna. Han sade att sedan Andra Vatikankonciliet är ett framträdande tecken ”the awakening of the Catholic Church to the action of the Holy Spirit and to its charisms.” Han refererade till S:t Augustinus, den protestantiske teologen Karl Barth och till S:t Basileus av Caesarea och deras teologiska utläggningar av den tredje artikeln i trosbekännelsen (Jag tror på den Helige Ande…) vilket har förnyat den västerländska kyrkans spiritualitet genom “restoring to the doctrine of salvation its positive content, namely the constant and inward presence (indwelling) of the Holy Spirit and the new life in Christ.” Detta i kontrast till fokusering på det negativa innehållet i tron, det repressiva, skulden (jag fattig, syndig människa). Därför, sade Cantalamessa får den Karismatiska förnyelsen inte reduceras till fromma andaktsövningar inom en grupp eller rörelse, utan måste förstås som en personlig öppenhet till den Helige Ande eller som en ström av nåd som flödar fram i många former över hela kyrkan.

Många katoliker söker helande vid karismatiska konferenser, det är ett stort behov hos Guds folk. Men Gud kallar oss också att ge vidare det andliga liv vi fått ta emot och vara frimodiga i att själv söka de andliga nådegåvorna och på så sätt medverka till församlingens och kyrkans uppbyggelse, t.ex. genom att själva delta i förbön för helande och öppna oss för alla de karismatiska gåvor Gud har i beredskap åt var och en och säga ja till vår specifika kallelse. I mars 2018 hölls ett europeiskt seminarium om den profetiska tjänsten i Assisi. Där medverkade bl.a. Charles Whitehead, tidigare ordförande i ICCRS råd och författare till boken TOWARDS A FULLER LIFE IN THE HOLY SPIRIT.

De profetiska gåvorna är omnämnda i Bibeln och i Katolska kyrkans lära. Se t.ex. 1 Kor 12:4-11, Ef 4:11-12, Rom 12:6-8, Lumen Gentium p12, Katolska kyrkans katekes 799, 800, 2003,  Teologisk rapport Katolska kyrkan – Pingst om andliga nådegåvor och pingstkarismatisk förnyelse, Iuvenescit Ecclesia – Om karismatiska och hierarkiska nådegåvor i Katolska kyrkan.

Profetia är ett av de sätt Gud talar till oss. Han talar då genom en person som är inspirerad av den Helige Ande och ger vägledning, förmaning, tröst, uppmuntran och styrker oss i vårt engagemang. Profetia kan också komma till oss i form av ett bibelord som passar in i en särskild situation eller vara något vi gör eller ger uttryck för i hur vi lever vårt liv.

Att profettjänsten betraktas som mycket viktigt av Gud framgår av Bibeln. I 1 Kor 12:28 nämns den efter med apostlatjänsten: ”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter…”.  I Apostlagärningarna framgår att profetian var vanligt förekommande och förväntades då någon blev döpt i Helige Ande. Se t.ex. Apg 19:6-7:

”När Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.  Tillsammans var det omkring ett dussin män.”

Paulus skriver till Korintierna ”Låt kärleken vara ert främsta mål, men be om de speciella gåvor som den helige Ande ger, och särskilt om gåvan att profetera” (1 Kor 14:1).

Att skilja på andarna är en annan viktig karismatisk gåva som alltid måste vara i funktion i samband med profeterande. Alla ingivelser vi får är inte från Gud. Det finns också falska profeter, och det är viktigt att profetia prövas i gemenskapen. Ingivelsen behöver inte komma från Gud, det kan vara den mänskliga anden (mina egna goda ideer) eller en ond ande som försöker förstöra Guds verk genom att leda oss vilse.

Att profetera handlar om att lyssna till Guds röst och sedan ha modet att föra det vidare till andra som lyssnar. Vi behöver ha en förväntan att Gud skall tala och en överlåtenhet att vara goda lyssnare när så sker. Sedan behöver vi tid att reflektera och urskilja innan vi ger det vidare. En profetia kan gälla en individuell person, en grupp eller gemenskap eller hela Kyrkan.

Den stora faran idag är kanske inte att vi råkar ge vidare en profetia som bara är våra egna tankar och inte Guds röst, utan snarare att vi har för lite beredskap att lyssna till Guds röst och att många profetior därför hålls inne. Den lilla karismatiska bönegruppen är en utmärkt miljö att träna sig. I en stödjande gemenskap prövas profetian och du behöver inte vara rädd för att göra bort dig.

/Bengt Malmgren