14/9
Det heliga korsets upphöjelse

4 Mos 21:4-9:
De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: "Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten."
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog.
Folket kom till Mose och sade: "Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss."
Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: "Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva."
Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
---
Fil 2:6-11:
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud
utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn,
för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden,
och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
---
Joh 3:13-16:
Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen.
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas
för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
4 Mos 21:4-9
Ps 78:1-2, 34-38
Fil 2:6-11
Joh 3:13-17
15/9
Jungfru Marias sju smärtor

Heb 5:7-9:
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja.
Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida,
och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.
---
Ps 31:2-6, 15-16, 20:
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
Jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
Stor är din godhet,
som du sparat åt dina trogna
och som du ger i allas åsyn
åt dem som tar sin tillflykt till dig.
---
Joh 19:25-27:
Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son."
Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.
Heb 5:7-9
Ps 31: 2-6, 15-16, 20
Joh 19:25-27