Kyrkans dagliga bön. 

Dagens läsningar och tideböner enl Katolska kyrkans liturgi. Tidebönerna följer psalmlista och antifoner enl. fastlagd fyraveckors-cykel. Att antifoner och böner stämmer överens med ordningen för fest- och helgondagar garanteras ej. Hänvisning till liturgiska böcker och [Katolska Liturgiska Nämnden]. 

____________________________________________

Dagens helgon:

1 2Next

Dagens läsningar i mässan:

onsdag den 19/6

onsdag vecka 11 under året,

2 Kung 2:1,6-14 Ps 31:20,21,24 Matt 6:1-6,16-18

2 Kung 2:1, 6–14:
Vid den tid då Herren ville ta upp Elia till himmelen i en stormvind gick Elia och Elisa från Gilgal. Och Elia sade till Elisa: »Stanna här, ty Herren har sänt mig till Jordan.« Men han svarade: »Så sant Herren lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.« Och de gick båda sin väg. Men femtio män av profetlärjungarna gick också iväg och ställde sig på något avstånd, längre bort, medan de båda stod vid Jordan. Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet. Då delade sig detta åt två sidor. Och de gick så båda på torr mark därigenom.

När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Be mig om vad jag skall göra för dig, innan jag blir tagen ifrån dig.« Elisa sade: »Må en dubbel arvslott av din ande tillfalla mig.« Han svarade: »Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det dock att ske dig så. Om inte, så sker det ej.«

Medan de nu gick och talade, syntes plötsligt en vagn av eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himmelen. Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!« Sedan såg han honom inte mer. Och han tog tag i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.

Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordanstranden. Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: »Var är Herren, Elias Gud?« Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två håll, och han gick över.

---

Ps 31:20, 21, 24:
Stor är din godhet, den du förvarar åt dem som fruktar dig,
och i allas åsyn bevisar dem som tar sin tillflykt till dig!

Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd när människor gaddar sig samman,
du döljer dem i din hydda mot tungornas angrepp.

Älska Herren, alla ni hans fromma.
Herren bevarar de trogna,
men han vedergäller i fullt mått
de högmodigas gärningar.

---

Matt 6:1–6, 16–18:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

När ni ber, skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.«

___
Under året II

Bön:
Lys upp vårt sinne, Herre vår Gud, med ljuset av din nåd, så att vi lever för dig, som i din visdom skapat oss och uppehåller oss i din försyn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 20/6

torsdag vecka 11 under året,

Syr 48:1-14 Ps 97 Matt 6:7-15

Syr 48:1–14:
Elia framträdde, den glödande profeten,
vars ord flammade som en fackla.

Han sände hungersnöd över folket
och blev genom sin heliga iver mångas död.
Med Herrens ord höll han himlen stängd,
och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!
Vem kan berömma sig av att vara din like?
Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,
från dödsriket räddade du honom.

Du störtade kungar i fördärvet
och lät stormän dö på sjukbädden.
På Sinai fick du höra om bestraffningen,
på Horeb om domen och vedergällningen.

Du smorde kungar till hämnare
och profeter till efterträdare åt dig.
Du fördes till himlen i en flammade stormby,
i en vagn dragen av eldhästar.

Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,
då du skall mildra vreden innan den blossar upp
och vända faderns hjärta till hans son
och återupprätta Jakobs stammar.

Saliga de som har fått se dig
men också de som har somnat in i kärlek,
ty även vi skall få leva.

När Elia höljdes i stormbyn,
fylldes Elisha av hans ande.
Under sin livstid vek han aldrig för en furste,
och ingen gjorde sig till herre över honom.

Ingen uppgift var honom för svår,
och efter hans bortgång profeterade hans kropp.
Medan han levde gjorde han sällsamma ting,
och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

---

Ps 97:1–7:
Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig
och alla havsländerna glädja sig.
Han omges av moln och töcken,
rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.

Eld går framför honom
och förbränner hans ovänner runt omkring.
Hans blixtar lyser upp jordkretsen,
jorden ser det och bävar.

Bergen smälter som vax för Herren,
för hela jordens Herre.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans ära.

Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, de som berömmer sig av avgudar, honom skall alla gudar tillbe.

---

Matt 6:7–15:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.«

___
Under året II

Bön:
Allsmäktige evige Gud, låt dem som sitter i mörkret och i dödens skugga skåda soluppgången, avglansen av din härlighet, som har kommit ner till oss från höjden,Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 21/6

fredag vecka 11 under året,

2 Kung 11:1-4,9-18,20 Ps 132:11-14, 17-18 Matt 6:19-23

2 Kung 11:1–4, 9–18, 20:
När Atalja, Ahasjas moder, fick veta att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten. Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, kung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade i hemlighet undan honom in i sovkammaren tillsammans med hans amma. Där höll man honom dold för Atalja, så att han inte blev dödad. Sedan var han hos henne i Herrens hus, där han förblev gömd i sex år, medan Atalja regerade i landet.

Men i det sjunde året sände Jojada bort och lät hämta karéernas och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i Herrens hus. Och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son.

Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle tillträda vakthållningen på sabbaten och de som skulle frånträda den på sabbaten, och de kom så till prästen Jojada. Och prästen gav åt underhövitsmännen de spjut och de sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. Och de gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve kungen!«

När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. Där fick hon då se kungen stå vid pelaren, som det var brukligt, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid kungen och fick höra hur hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!«

Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran denna befallning: »För henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.« Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. Alltså grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.

Och Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket, att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det och förstörde i grund dess altaren och dess bilder. Och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna.

Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.

---

Ps 132:11–14, 17–18:
Herren har svurit David en ed som han inte skall bryta:
»Konungar av din släkt skall få sitta på din tron.
Om dina söner håller mitt förbund
och håller den lag som jag ger dem,
så skall också deras söner sitta på din tron för evigt.

Ty Herren har utkorat Sion,
där vill han ha sin boning.
Detta är den viloplats som jag har utvalt,
här vill jag bo för alltid.
.
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
där har jag ställt en lampa som brinner för min smorde.
Hans fiender klär jag i skam,
men på honom skall kronan glänsa.«

---

Matt 6:19–23:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

___
Under året II

Bön:
Fyll våra sinnen med din närvaro, allsmäktige Gud, så att vi under din ledning och med dig som mål vandrar i ljuset av din lag. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 22/6

lördag vecka 11 under året,

2 Krön 24:17-25 Ps 89:4-5, 29-34 Matt 6:24-34

2 Krön 24:17–25:
Efter Jojadas död kom Judas furstar och föll ned för kungen. Då lyssnade kungen till dem. Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade Aserorna och avgudarna. Då kom förtörnelse över Juda och Jerusalem genom den skuld de så ådrog sig. Och profeter sändes bland dem för att omvända dem till Herren. Och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till det. Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft, och han framträdde inför folket och sade till dem: »Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud, er själva till ingen nytta? Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.« Då sammansvor de sig mot honom och stenade honom, enligt kungens befallning, på förgården till Herrens hus. Ty kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, dennes fader, hade visat honom, utan dräpte hans son. Men denne sade i sin dödsstund: »Må Herren se detta och utkräva det.«

När året hade gått till ända, drog araméernas här upp mot honom, och de kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. Ty fastän araméernas här som då ryckte fram utgjorde endast en liten skara, gav Herren ändå i deras hand en mycket talrik här, därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick de verkställa straffdomen över Joas. Och när dessa drog bort från honom — ty de lämnade honom kvar svårt sjuk — sammansvor sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och dräpte honom på hans säng. Detta blev hans död. Och man begravde honom i Davids stad. Dock begravde man honom inte i kungagravarna.

---

Ps 89:4–5, 29–34:
Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
Jag skall befästa din ätt för evigt
och låta din tron bestå från släkte till släkte.

Jag skall bevara min nåd åt honom i evighet,
mitt förbund med honom skall stå fast.
Jag skall låta hans ätt bestå för evigt,
hans tron, så länge himmelen varar.

Om hans söner överger min lag
och inte vandrar efter mina befallningar,
om de bryter mot mina stadgar
och inte håller mina bud,
då skall jag hemsöka deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor,
men jag skall inte ta ifrån dem min nåd,
jag skall inte svika i trofasthet.

---

Matt 6:24–34:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.«

___
Under året II

Bön:
Gud, källan och upphovet till vår frälsning, låt vårt liv förkunna din ära, så att vår lovsång här i tiden fullkomnas i evigheten. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 23/6

söndag vecka 12 under året,

Job 38:1,8-11 Ps 107 2 Kor 5:14b-17 Mark 4:35-41

Job 8:1,8-11
Herren svarade Job ur stormen:

Vem satte portar som spärr för havet? När det bröt fram ur moderlivet och jag gav det molnen till kläder och dimman till lindor, satte jag för det en gräns och stängde med portar och bommar. Jag sade: "Hit men inte längre, här skall dina stolta vågor hejdas."

---

2 Kor 5:14b-17:
Jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.

---

Mark 4:35-41:
På kvällen sade Jesus till lärjungarna: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?”
Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”
Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”
Under året B

Bön:

Herre, låt oss för evigt älska och frukta ditt heliga namn, ty inget kan skilja de dina från din kärlek och faderliga omsorg. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud som med dig Fader och den Helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 24/6

Johannes döparens födelse, Johannes döparens födelse

Jes 49:1-6 Ps 139:1-3, 13-15 Apg 13:22-26 Luk 1:57-66,80

Jes 49:1-6:
Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.
Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.

Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.

Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.

Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.

---

Ps 139:1-3, 13-15:
Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.

---

Apg 13:22-26:
Paulus sade: "Efter att ha avsatt Saul upphöjde Gud David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk.

Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: 'Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.' Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts."

---

Luk 1:57-66, 80: Johannes döparens födelse
Tiden var inne för Elisabet att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne.

På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: "Nej, han skall heta Johannes." De sade till henne: "Det finns ingen i din släkt som bär det namnet." Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.

Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

____
Under året ABC

Bön:
Allsmäktige Gud, du sände den helige Johannes döparen att gå före Herren Kristus och bereda ett folk åt honom. Skänk oss din Andes nåd och glädje, och styr våra fötter in på fredens och frälsningens väg. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader och den helige Ande lever och råder, en Gud från evighet till evighet. Amen


tisdag den 25/6

tisdag vecka 12 under året,

2 Kung 19:9b-11,14-21,31-36 Ps 48:2-4, 10-11 Matt 7:6,12-14

2 Kung 19:9b–11, 14–21, 31-35a, 36:
Sanherib, kungen i Assyrien, skickade sändebud till Hiskia och sade: »Så skall ni säga till Hiskia, Judas kung: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig, så att du tänker: ’Jerusalem skall inte bli givet i den assyriske kungens hand.’ Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla andra länder, hur de har gett dem till spillo. Och du skulle nu bli räddad!«

När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han in i Herrens hus, och där bredde Hiskia ut det inför Herrens ansikte. Och Hiskia bad inför Herrens ansikte och sade: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud, den som råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. Herre, böj ditt öra till detta och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap som han har smädat den levande Guden med. Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har förött folken och deras land. Och de har kastat deras gudar i elden. Ty dessa var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten, därför kunde de förgöra dem. Men rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden erfar att du, Herre, ensam är Gud.«

Då sände Jesaja, Amos’ son, bud till Hiskia och lät säga: »Så säger Herren, Israels Gud: Det som du har bett mig om angående Sanherib, kungen i Assyrien, det har jag hört. Så är nu detta det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och smädar dig, jungfrun dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta.

Därför säger Herren så om kungen i Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad och inte skjuta någon pil dit in. Han skall inte mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den. Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han inte komma, säger Herren. Ty jag skall beskydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.«

Samma natt gick Herrens ängel ut och slog i assyriernas läger 185 000 man. Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka. Och han stannade sedan i Nineve.

---

Ps 48:2–4, 10–11:
Stor och högtlovad är Herren
i den stad där vår Gud har sin boning.
Skönt reser sig hans heliga berg,
en fröjd för hela jorden.

Berget Sion längst uppe i norr,
den store konungens stad.
Gud bor i dess palats,
han har gjort sig känd som ett värn.

Vi tänker, o Gud, på din nåd,
när vi står i ditt tempel.
Som ditt namn, o Gud,
så når ditt lov intill jordens ändar,
din högra hand är full av rättfärdighet.

---

Matt 7:6, 12–14:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ge inte det som är heligt åt hundarna och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.«

___
Under året II

Bön:
Ge oss, Herre, en starkare tro, så att vår lovsång blir fullkomlig och bär frukt i nytt liv för din kyrka. Genom din Son, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 26/6

onsdag vecka 12 under året,

2 Kung 22:8-13, 23:1-3 Ps 119:33-37, 40 Matt 7:15-20

2 Kung 22:8–13; 23:1–3:
Översteprästen Hilkia sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i Herrens hus.« Och Hilkia gav boken åt Safan, och han läste den. Därefter gick sekreteraren Safan in till kungen och avgav sin berättelse inför kungen. Han sade: »Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som förrättar arbete som tillsyningsmän vid Herrens hus.« Vidare berättade sekreteraren Safan för kungen och sade: »Prästen Hilkia har gett mig en bok.« Och Safan föreläste den för kungen.

När kungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, kungens tjänare, och sade: »Gå och fråga Herren för mig och för folket, ja, för hela Juda, angående det som står i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor är Herrens vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder inte har velat lyssna till denna boks ord och inte har gjort allt som är oss föreskrivet.«

Då sände kungen iväg män som samlade till honom alla de äldste i Juda och Jerusalem. Och kungen gick upp i Herrens hus, och alla Judas män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket, från den minste till den störste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i Herrens hus. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet, att de skulle följa efter Herren och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och hålla detta förbunds ord, dem som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.

---

Ps 119:33–37, 40:
Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag ta den i akt intill slutet.
Ge mig förstånd, så vill jag ta din lag i akt
och hålla den av allt mitt hjärta.

Led mig på dina befallningars stig,
ty till den har jag behag.
Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd,
låt det inte vika av till orätt vinning.

Vänd bort mina ögon,
så att de inte ser efter fåfänglighet,
behåll mig vid liv på dina vägar.
Se, jag längtar efter dina bud.
Behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

---

Matt 7:15–20:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.«

___
Under året II

Bön:
Tänk, Herre på ditt förbund, som ingicks på nytt och för evigt i Lammets blod, så att ditt folk får syndernas förlåtelse och vinner alltmer av den frihet han förvärvat åt varje människa. Genom honom, Jesus Kristus, din Son, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 27/6

torsdag vecka 11 under året,

Syr 48:1-14 Ps 97 Matt 6:7-15

Syr 48:1–14:
Elia framträdde, den glödande profeten,
vars ord flammade som en fackla.

Han sände hungersnöd över folket
och blev genom sin heliga iver mångas död.
Med Herrens ord höll han himlen stängd,
och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!
Vem kan berömma sig av att vara din like?
Du väckte den döde till liv med den Högstes ord,
från dödsriket räddade du honom.

Du störtade kungar i fördärvet
och lät stormän dö på sjukbädden.
På Sinai fick du höra om bestraffningen,
på Horeb om domen och vedergällningen.

Du smorde kungar till hämnare
och profeter till efterträdare åt dig.
Du fördes till himlen i en flammade stormby,
i en vagn dragen av eldhästar.

Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,
då du skall mildra vreden innan den blossar upp
och vända faderns hjärta till hans son
och återupprätta Jakobs stammar.

Saliga de som har fått se dig
men också de som har somnat in i kärlek,
ty även vi skall få leva.

När Elia höljdes i stormbyn,
fylldes Elisha av hans ande.
Under sin livstid vek han aldrig för en furste,
och ingen gjorde sig till herre över honom.

Ingen uppgift var honom för svår,
och efter hans bortgång profeterade hans kropp.
Medan han levde gjorde han sällsamma ting,
och även efter döden var hans gärningar förunderliga.

---

Ps 97:1–7:
Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig
och alla havsländerna glädja sig.
Han omges av moln och töcken,
rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.

Eld går framför honom
och förbränner hans ovänner runt omkring.
Hans blixtar lyser upp jordkretsen,
jorden ser det och bävar.

Bergen smälter som vax för Herren,
för hela jordens Herre.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans ära.

Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, de som berömmer sig av avgudar, honom skall alla gudar tillbe.

---

Matt 6:7–15:
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.«

___
Under året II

Bön:
Herre, ge oss säker kunskap om frälsningen, så att vi räddas ur våra ovänners hand och utan fruktan tjänar dig i alla våra dagar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.


fredag den 28/6

fredag vecka 12 under året,

2 Kung 25:1-12 Ps 137:1-6 Matt 8:1-4


Under året II

Bön:
Skänk oss, Herre, nåd i överflöd, så att vi följer dina bud och får din tröst i detta liv och glädjen i det kommande. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


1 2Next