Kyrkans dagliga bön. 

Dagens läsningar och tideböner enl Katolska kyrkans liturgi. Tidebönerna följer psalmlista och antifoner enl. fastlagd fyraveckors-cykel. Att antifoner och böner stämmer överens med ordningen för fest- och helgondagar garanteras ej. Hänvisning till liturgiska böcker och [Katolska Liturgiska Nämnden]. 

[Helgondagar]

_______________________________________________

[Ordo]

[Dagens läsningar, Stockholms katolska stift]

[Dayly prayer, Popes worldwide prayer network]

[Lovsångshäfte]

 

Dagens läsningar i mässan:

tisdag den 25/1

tisdag vecka 3 under året,

2 Sam 6:12b-15,17-19 Ps 24 Mark 3:31-35

2 Sam 6:12b-5, 17-19:
David lät föra upp Guds ark i festtåg från Oved-Edoms hus till Davids stad. När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade David en tjur och en gödkalv, och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.

Herrens ark fördes in och ställdes på sin plats i det tält som David hade rest åt den. Sedan offrade David brännoffer inför Herren och även gemenskapsoffer, och då han hade avslutat offren välsignade han folket med Herren Sebaots namn.

Till varje man och kvinna i den stora skaran israeliter delade han ut en brödkaka, en kaka dadlar och en kaka russin; sedan gick var och en hem till sitt.

---

Mark 3:31-35:
Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom.

Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: "Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig."
Jesus svarade dem: "Vem är min mor och mina bröder?" Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor."

____
Under året II

Bön:
Allsmäktige Gud, din skapelse är god och skön. Låt oss med glädje börja denna dag i kärleken till dig och vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 26/1

onsdag vecka 3 under året,

Sam 7:4-17 Ps 89 Mark 4:1-20

2 Sam 7:4-17:
Vid den tiden kom Herrens ord till Natan: "Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring med ett tält som boning alltsedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk Israel, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. -
Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus.
Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla."

Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat.

---

Mark 4:1-20:
Vid den tiden började Jesus undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han:

"Hör! En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.
En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.
Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen."

Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med."

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."

Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Vad mannen sår är ordet. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall.
Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.
Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt."

____
Under året II

Bön:
Lys upp vårt sinne, Herre vår Gud, med ljuset av din nåd, så att vi lever för dig, som i din visdom skapat oss och uppehåller oss i din försyn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 27/1

torsdag vecka 3 under året,

2 Sam 7:18-19, 24-29 Ps 132 Mark 4:21-25

2 Sam 7:18-19, 24-29:
När Natan hade talat till kung David gick David in och satte sig ned inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma till detta? Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, Herre. Du har också talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Och om det har du talat på människosätt, Herre, Herre! Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Så uppfyll nu, Herre Gud, för evig tid vad du har sagt om din tjänare och om hans hus. Gör som du har sagt. Då skall ditt namn bli stort till evig tid, så att man skall säga: 'Herren Sebaot är Gud över Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: 'Jag vill bygga ett hus åt dig.' Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.
Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning. Och då du har lovat din tjänare detta goda, så må du i nåd välsigna din tjänares hus, så att det förblir evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, Herre, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat evinnerligen."

---

Mark 4:21-25
Vid den tiden sade Jesus till folket: "Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med."

Och han sade till dem: "Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har."

____
Under året II

Bön:
Allsmäktige evige Gud, låt dem som sitter i mörkret och i dödens skugga skåda soluppgången, avglansen av din härlighet, som har kommit ner till oss från höjden,Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 28/1

fredag vecka 3 under året,

2 Sam 11:1-4, 5-10a, 13-17 Ps 51:3-7, 10-11 Mark 4:26-34

2 Sam 11:1-4a, 5-10a, 13-17: David och Bat-Seba, David låter döda Uria:
Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra i fält, sände David iväg Joab och med honom sina tjänare och hela Israel. Och de skövlade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

Då hände sig en afton, när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på kungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade. Och kvinnan var mycket vacker att se på. David sände då bud och hörde sig för om kvinnan. Och man sade: "Det är Bat–Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru." Då sände David några män med uppdrag att hämta henne. Och hon kom till honom, och han låg hos henne. Men kvinnan blev havande. Hon sände då bud och lät underrätta David om detta och säga: "Jag är havande."

Då sände David till Joab detta bud: "Sänd till mig hetiten Uria." Så sände då Joab Uria till David. Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket och hur kriget gick. Därefter sade David till Uria: "Gå nu ned till ditt hus och tvätta dina fötter." När då Uria gick ut ur kungens hus, sändes en gåva från kungen efter honom. Men Uria lade sig till vila vid ingången till kungshuset, tillsammans med hans herres alla andra tjänare, och gick inte ned till sitt eget hus.

Detta berättade man för David och sade: "Uria har inte gått ned till sitt hus." David bjöd in Uria till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men på kvällen gick han ut och lade sig på sin plats tillsammans med sin herres tjänare och gick inte ned till sitt hus.

Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria. I brevet skrev han så: "Ställ Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dra er sedan tillbaka från honom, så att han blir ihjälslagen." Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen fanns. Och männen i staden gjorde ett utfall och gav sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föll. Också hetiten Uria dödades.

---

Ps 51:3-7, 10-11:
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från min synd.

Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon.

Så befinns du rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar.
Se, i synd är jag född,
och i synd har min moder avlat mig.

Låt mig känna fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
och utplåna alla mina skulder.

---

Mark 4:26-34: Liknelserna om den växande sådden och senapskornet:
Vid den tiden sade Jesus: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne."

Och han sade: "Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det.

Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.
Under året II

Bön:
Fyll våra sinnen med din närvaro, allsmäktige Gud, så att vi under din ledning och med dig som mål vandrar i ljuset av din lag. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 29/1

lördag vecka 3 under året,

2 Sam 12:1-7a, 10-17 Ps 51:12-17 Mark 4: 35-41

2 Sam 12:1-7a, 10-17: Natans strafftal och Davids ånger
HERREN sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."

Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: "Så sant HERREN lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig."
Natan sade då till David: "Du är den mannen! Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig. Så säger HERREN: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen."

Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot HERREN."
Natan sade till David: "Så har också HERREN förlåtit dig din synd. Du skall inte dö. Men eftersom du genom denna handling har kommit HERRENS fiender att förakta honom, måste den son som just har fötts åt dig dö."

Så gick Natan hem igen. Och HERREN lät barnet, som Urias hustru hade fött åt David, drabbas av en svår sjukdom. David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken. Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och inte heller åt han något med dem.

---

Ps 51:12-17:
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte,
och ta inte din helige Ande ifrån mig.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,
och uppehåll mig med villighetens ande.
Då skall jag lära överträdarna dina vägar,
och syndarna skall omvända sig till dig.

Rädda mig från blodsdåd, Gud, min frälsare,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Herre, öppna mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.

---

Mark 4:35-51: Jesus stillar stormen
På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med.

Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"

Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Under året II

Bön:
Gud, källan och upphovet till vår frälsning, låt vårt liv förkunna din ära, så att vår lovsång här i tiden fullkomnas i evigheten. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 30/1

söndag vecka 4 under året,

Jer 1:4-5,17-19 Ps 71:1-4a, 5-6ab, 15ab, 17 1 Kor 12:31-13:13 Luk 4:21-30

Jer 1:4-5, 17-19:
HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.

Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem. Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig."

---

1 Kor 12:31-13:13:
Sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.
Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

---

Luk 4:21-30: Jesus i Nasarets synagoga
Jesus sade till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."

Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: "Är det inte Josefs son?"

Då sade han till dem: "Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."

Sedan sade han: "Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman."

Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom.

Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
Under året C

Bön:

Herre, vår Gud, lär oss att älska dig av hela vårt hjärta och tjäna vår nästa med den kärlek som utgår från dig. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 31/1

måndag vecka 4 under året,

2 Sam 15:13-14,30,16:5-13a Ps 3 Mark 5:1-20

2 Sam 15:13-14, 30; 16:5-13a:
En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom."
Då sade David till alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: "Upp, låt oss fly, ty ingen annan räddning finns för oss undan Absalom. Skynda er iväg, så att han inte snabbt kommer över oss och drar olycka över oss och slår stadens invånare med svärd."
David gick gråtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud och bara fötter. Och allt folket som följde med honom hade också höljt över sina huvuden och gick dit upp gråtande.

När sedan kung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son. Han steg fram och for ut i förbannelser. Och han kastade stenar på David och på alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne, både till höger och till vänster.
Och Simeis ord, när han förbannade honom, var dessa: "Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman! Herren låter nu allt Sauls hus’ blod komma tillbaka över dig, du som har blivit kung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du råkat i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du."

Då sade Abisai, Serujas son, till kungen: "Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre kungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom."
Men kungen svarade: "Vad har ni med mig att göra, ni Serujas söner? Om han förbannar, och om det är Herren som har befallt honom att förbanna David, vem törs då fråga: ’Varför gör du så?’"
Och David sade vidare till Abisai och till alla sina tjänare: "Min son, han som har utgått från mitt eget liv, traktar ju efter mitt liv, med hur mycket större skäl då denne benjaminit! Låt honom vara, må han förbanna. Ty Herren har befallt honom det. Kanske skall Herren se till den orätt som sker mig, så att Herren åter ger mig lycka, i utbyte mot den förbannelse som i dag uttalas över mig."
Och David gick med sina män vägen fram, medan Simei gick längs berget, jämsides med honom.

---

Mark 5:1-20: Den besatte och svinhjorden
Vid den tiden kom Jesus och hans lärjungar över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" Jesus hade nämligen just sagt åt honom: "Far ut ur mannen, du orena ande!" Nu frågade han: "Vad heter du?" Mannen svarade: "Legion heter jag, för vi är många." Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.

Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: "Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!" Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta.

Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: »Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.« Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.
Under året II

Bön:
Gud, du gav oss jorden att vårda och bruka och solen till vår tjänst, låt vårt arbete idag bli dig till ära och till glädje för vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.