Dagens läsningar i mässan:

Jes 7:1–9:
I Ahas’, Jotams sons, Ussias sons, Judas kungs, tid hände sig att Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de trots allt inte förmådde göra).

Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade slagit läger i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan, som skogens träd skälver för vinden.

Men Herren sade till Jesaja: »Gå med din son Sear–Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, och säg till honom: Ta dig till vara och håll dig stilla. Frukta inte och var inte modfälld i ditt hjärta för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas son, i deras förgrymmelse. Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: ’Vi vill dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och göra Tabals son till kung där’.

Därför säger Herren, Herren: Det skall inte lyckas, det skall inte ske. Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus’ huvud, och om sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det inte mer är ett folk. Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte har tro, skall ni inte ha ro.«

---

Ps 48:2–8:
Stor och högtlovad är Herren
i den stad där vår Gud har sin boning.
Skönt reser sig hans heliga berg,
en fröjd för hela jorden,
berget Sion längst uppe i norr,
den store konungens stad.
Gud bor i dess palats,
han har gjort sig känd som ett värn.

Kungarna slöt sig samman,
tillsammans drog de fram.
De såg upp och häpnade,
de förskräcktes, de flydde.
Bävan grep dem, ångest lik en födande kvinnas,
som när östanvinden krossar skeppen från Tarshish.

---

Matt 11:20–24:
Vid den tiden började Jesus anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.«

__
Under året II

Bön:
Allsmäktige Gud, din skapelse är god och skön. Låt oss med glädje börja denna dag i kärleken till dig och vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Jes 10:5–7, 13–16:
Så säger Herren: Ve över Assur, min vredes ris, som bär min onåd som en stav i sin hand! Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk befaller jag honom att gå, för att ta rov och skaffa byte, och för att nedtrampa det som smuts på gatorna. Men så menar inte han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.

Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd plundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen. Och min hand grep efter folkens skatter som efter fågelnästen, och som man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder. Ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.«

Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!

Så skall då Herren, Herren Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand liksom en brinnande eld.

---

Ps 94:5–10, 14–15:
Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de.
Änkor och främlingar dräper de,
och faderlösa mördar de.
.
Och de säger: »Herren ser det ju inte,
Jakobs Gud märker det inte.«
Kom då till insikt, ni oförnuftiga i folket.
Ni dårar, när kommer ni till förstånd?

Den som har planterat örat, skulle han inte höra,
den som har format ögat, skulle han inte se?
Den som håller folken i tukt, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?

Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.

---

Matt 11:25–27:
Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.«

___
Under året II

Bön:
Lys upp vårt sinne, Herre vår Gud, med ljuset av din nåd, så att vi lever för dig, som i din visdom skapat oss och uppehåller oss i din försyn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Jes 26:7–9, 12, 16–19
Den rättfärdiges väg är jämn, åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig. Ja, på dina domars väg, Herre, hoppas vi på dig, till ditt namn och ditt pris står vår själs längtan. Min själ längtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig tidigt, ty när dina domar drabbar jorden, lär sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet. Herre, du skall skaffa frid åt oss, ty allt vad vi har uträttat har du utfört åt oss. Herre, i nöden har de nu sökt dig, de har utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem. Som en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o Herre. Vi var också havande och våndades, men när vi födde, var det vind. Vi kunde inte bereda frälsning åt landet. Inga människor föds mer till att bo på jordens krets. Men dina döda må få liv igen, mina dödas kroppar må åter stå upp. Vakna upp och jubla, ni som ligger i graven, ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall ge tillbaka de avsomnade.

---

Ps 102:13–21
Du, Herre, tronar för tid och evighet,
man åkallar dig i släkte efter släkte.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion.
Det är tid att du bevisar det nåd,
ja, stunden har kommit.
Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de ser med sorg på resterna av dess glans.

Då skall hedningarna frukta Herrens namn
och alla jordens konungar din härlighet,
när en gång Herren har byggt upp Sion
och uppenbarat sig i sin härlighet,
när han har vänt sig till de utblottades bön
och upphört att förakta deras rop.

Må detta tecknas upp för kommande släkten,
så att det folk som skapas kan lova Herren:
Han har blickat ned från sin heliga höjd,
Herren har skådat ned från himmelen till jorden,
för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.

---

Matt 11:28–30
Vid den tiden sade Jesus: »Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«
Under året II

Bön:
Allsmäktige evige Gud, låt dem som sitter i mörkret och i dödens skugga skåda soluppgången, avglansen av din härlighet, som har kommit ner till oss från höjden,Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Jes 38:1–6, 21–22, 7–8
Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk, och profeten Jesaja, Amos’ son, kom till honom och sade till honom: »Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du måste dö och skall inte tillfriskna.«

Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren. Och han sade: »Ack Herre, tänk dock på hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.« Och Hiskia grät bittert.

Då kom Herrens ord till Jesaja; han sade: »Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år, jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Ja, jag skall beskydda denna stad.

Jesaja sade till att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bulnaden, så skulle Hiskia tillfriskna. Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken ges mig på att jag skall få gå upp i Herrens hus?« Då sade Jesaja: »Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han nu har lovat: se, solvisarskuggan, som nu på Ahas’ solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.« Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg som den redan hade tillryggalagt.

---

Jes 38:10–12d, 16
Jag tänkte: Jag går bort i mina bästa dagar,
jag får gå in genom dödsrikets portar,
jag blir berövad resten av mina år.

Jag tänkte: Jag får aldrig mer se Herren,
här i de levandes land,
aldrig mer se en människas ansikte
utan vistas i förgängelsens rike.

Min hydda rycks upp och flyttas bort,
den rycks upp som en herdes tält.
Du har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv,
nu skär du ner mig från bommen.

Herre, sådant leder till liv,
min ande har i allt sitt liv av det.
Och så helar du mig
— ja, ge mig liv!

---

Matt 12:1–8
En sabbat tog Jesus vägen genom sädesfälten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? Men jag säger er: här finns det som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. Ty Människosonen är herre över sabbaten.«
Under året II

Bön:
Fyll våra sinnen med din närvaro, allsmäktige Gud, så att vi under din ledning och med dig som mål vandrar i ljuset av din lag. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Mik 2:1-5:
Ve dessa som tänker ut vad fördärvligt är och bereder vad ont är på sina viloläger, och som sätter det i verket, så snart morgonen gryr, bara det står i deras makt; dessa som har begärelse till sin nästas åkrar och rövar dem, eller till hans hus och tillägnar sig dem; dessa som övar våld mot både människor och hus, mot både ägare och egendom!

Därför säger Herren så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är, och ni skall inte kunna dra er hals ur det, ej heller skall ni sedan gå så stolta, ty det blir en ond tid. På den dagen skall man stämma upp en visa över er och sjunga en sorgesång. Man skall säga: »Det är ute med oss, vi är i grund förstörda! Mitt folks arvslott blir nu given åt en annan. Ja, i sanning, den rycks ifrån mig, och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.«

Så sker det att hos dig inte mer finns någon som får spänna mätsnöre över en lott i Herrens församling.

---

Ps 10:1–4, 7–8, 14:
Varför, Herre, står du så långt ifrån
och döljer dig i tider av nöd?
Genom de gudlösas övermod måste den arme lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut!

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet,
den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.
Den gudlöse säger i sitt högmod:
»Det finns ingen Gud,
han straffar inte«, så tänker han förmätet.

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck,
hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Han ligger i försåt vid gårdarna,
den oskyldige dräper han i hemlighet.

Du har sett min olycka, min plåga,
du lyfter din hand och griper in.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.

---

Matt 12:14–21:
Vid den tiden överlade fariseerna om hur de skulle röja Jesus ur vägen. Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den rykande veken, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.

___
Under året II

Bön:
Gud, källan och upphovet till vår frälsning, låt vårt liv förkunna din ära, så att vår lovsång här i tiden fullkomnas i evigheten. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om.
Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.

De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma.

Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge.
Under året B

Bön:

Herre, håll din hand över oss, dina tjänare, och skänk oss allt mera av din Andes gåvor, så att vi brinner av tro, hopp och kärlek och aldrig tröttas i din tjänst. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud som med dig Fader och den Helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Mik 6:1–4, 6–8:
Hör vad Herren säger: Stå upp och utför din sak inför bergen, och låt höjderna höra din röst. Ja, hör Herrens sak, ni berg och ni fasta klippor, jordens grundvalar! Ty Herren har sak mot sitt folk, och med Israel vill han gå till rätta.

Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och med vad har jag betungat dig? Svara mig! Jag förde dig ju upp ur Egyptens land, och ur träldomshuset räddade jag dig, och Mose, Aron och Mirjam lät jag gå framför dig.

Med vad skall jag träda fram inför Herren, och med vad skall jag böja mig ned inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Har Herren behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ? Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl Herren av dig, än att du gör vad rätt är och bemödar dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

---

Ps 50:5–6, 8–9, 16b–17, 21, 23:
»Samla inför mig mina fromma,
som sluter förbund med mig vid offer.«
Himlarna förkunnar att han är rättfärdig,
att Gud är den som skipar rätt.

»Jag vill inte straffa dig för dina offer,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Men jag tar inte emot tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor.
.
Hur kan du tala om mina stadgar
och föra mitt förbund på tungan,
du som hatar tuktan
och vänder ryggen åt mina ord?
Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är som du. Nej, jag vill ställa fram det för dina ögon, och jag vill straffa dig. Den som offrar lovets offer, han ärar mig, och den som ger akt på sin väg, honom skall jag låta se min frälsning.« R.

---

Matt 12:38-42:
Vid den tiden sade några skriftlärda och fariseer till Jesus: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken."
Han svarade: "Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo."
Under året II

Bön:
Gud, du gav oss jorden att vårda och bruka och solen till vår tjänst, låt vårt arbete idag bli dig till ära och till glädje för vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Mik 7:14–15, 18–20:
Herre, vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får ha sin avskilda boning i skogen på Karmel. Låt den gå i bet i Basan och i Gilead, liksom under forna dagar. Ja, liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

Vem är en sådan Gud som du? — du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och förlåter den dess överträdelse, du som inte behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd, och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, som du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

---

Ps 85:2–8 (R. 8a).
Herre, du var en gång nådig mot ditt land,
du återupprättade Jakobs hus.
Du förlät ditt folks missgärning,
du överskylde all deras synd.
Du lät din förgrymmelse fara
och dämpade din glödande vrede.

Så vänd dig nu åter till oss, Gud, vår frälsare,
och upphör med din förtörnelse mot oss.
Vill du vredgas på oss för evigt
och låta din vrede vara från släkte till släkte?

Vill du inte åter ge oss liv,
så att ditt folk får glädjas i dig?
Herre, låt oss se din nåd,
och ge oss din frälsning.

---

Matt 12:46-50:
När Jesus talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, och någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig."
Han svarade honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?" Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor."
Under året II

Bön:
Ge oss, Herre, en starkare tro, så att vår lovsång blir fullkomlig och bär frukt i nytt liv för din kyrka. Genom din Son, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Jer 1:1, 4–10
Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land.

Herrens ord kom till mig, han sade: »Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.«

Men jag svarade: »Ack Herre, Herre! Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung.« Då sade Herren till mig: »Säg inte: ’Jag är för ung’, utan gå vart jag än sänder dig, och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger Herren.«

Och Herren räckte ut sin hand och rörde vid min mun, och Herren sade till mig: »Se, jag lägger mina ord i din mun. Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.«

---

Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
Rädda och befria mig i din rättfärdighet,
hör min bön och hjälp mig.

Var mig en klippa där jag får bo
och dit jag alltid kan fly,
ty du har lovat mig din hjälp,
du är mitt bergfäste och min borg.
Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld.

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,
min tillförsikt alltifrån min ungdom.
Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv.

Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
hela dagen din godhet,
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag dina under.

---

Matt 13:1–9
Vid den tiden gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp, eftersom myllan var tunn. Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.«

___
Under året II

Bön:
Tänk, Herre på ditt förbund, som ingicks på nytt och för evigt i Lammets blod, så att ditt folk får syndernas förlåtelse och vinner alltmer av den frihet han förvärvat åt varje människa. Genom honom, Jesus Kristus, din Son, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Jer 2:1–3, 7–8, 12–13:
Herrens ord kom till mig, han sade: Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek, hur du älskade mig under din brudtid, hur du följde mig i öknen, i landet där man ingenting sår. Ja, en Herrens heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd. Alla som vill äta av den ådrar sig skuld, olycka kommer över dem, säger Herren.

Jag förde er in i det bördiga landet, och ni fick äta av dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit in, orenade ni mitt land och gjorde min arvedel till en styggelse.

Prästerna frågade inte: »Var är Herren?« De som hade lagen om hand ville inte veta av mig, och herdarna avföll från mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som inte kunde hjälpa.

Häpna över det, ni himlar, förskräcks och bäva storligen, säger Herren. Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar, som inte håller vatten.

---

Ps 36:6–7b, 8–11:
Herre, till himlen sträcker sig din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det djupaste hav.

Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
I dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.

Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
Låt din kärlek aldrig vika från de dina,
välsigna alltid dina trogna.

---

Matt 13:10–17:
Vid den tiden kom lärjungarna fram och frågade Jesus: »Varför talar du till dem i liknelser?« Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men inte förstå, och se med era ögon men ändå inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.«

___
Under året II

Bön:
Herre, ge oss säker kunskap om frälsningen, så att vi räddas ur våra ovänners hand och utan fruktan tjänar dig i alla våra dagar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.