Kyrkans dagliga bön. 

Dagens läsningar och tideböner enl Katolska kyrkans liturgi. Tidebönerna följer psalmlista och antifoner enl. fastlagd fyraveckors-cykel. Att antifoner och böner stämmer överens med ordningen för fest- och helgondagar garanteras ej. Hänvisning till liturgiska böcker och [Katolska Liturgiska Nämnden]. 

[Helgondagar]

_______________________________________________

[Ordo]

[Dagens läsningar, Stockholms katolska stift]

[Dayly prayer, Popes worldwide prayer network]

[Lovsångshäfte]

 

1 2Next

Dagens läsningar i mässan:

torsdag den 20/1

torsdag vecka 2 under året,

1 Sam 18:6-9,19:1-7 Ps 56 Mark 3:7-12

1 Sam 18:6-9; 19:1-7:Sauls avund mot David
När folket kom hem, då David återvände, efter att ha slagit ned filistéen, gick kvinnorna ut från alla Israels städer, under sång och dans, för att möta kung Saul med jubel, med pukor och trianglar. Och kvinnorna sjöng med glädje så här: "Saul har slagit sina tusen men David sina tio tusen." Då blev Saul mycket vred, ty det talet retade honom, och han sade: "Åt David har de gett 10 000, och åt mig har de gett 1 000. Nu fattas honom bara kungadömet." Och Saul såg med onda ögon på David från den dagen och i fortsättningen.

Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven. Därför talade Jonatan om detta för David och sade: "Min fader Saul försöker döda dig. Ta dig alltså till vara i morgon och håll dig gömd på någon plats där du kan vara dold. Men själv vill jag gå ut och ställa mig bredvid min fader på marken, där du är, och jag vill tala om dig med min fader. Om jag då märker något, skall jag sedan tala om det för dig."

Jonatan talade till Davids bästa med sin fader Saul och sade till honom: "Kungen må inte förbryta sig mot sin tjänare David, ty han har inte förbrutit sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stor nytta för dig. Han tog ju sin själ i sin hand och slog ned filistéen, och Herren gav så hela Israel en stor seger. Du har själv sett det och glatt dig åt det. Varför skulle du då begå synd mot oskyldigt blod genom att döda David utan orsak?"
Saul lyssnade till Jonatans ord. Och Saul svor: "Så sant Herren lever, han skall inte dödas." Sedan kallade Jonatan David till sig. Och Jonatan talade om för honom allt som hade blivit sagt. Därefter förde Jonatan David till Saul, och han var i hans tjänst som förut.

---

Mark 3:7-12
Vid den tiden drog Jesus sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom, när de hörde talas om allt han gjorde. Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan.

Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom, föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son." Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Under året II

Bön:
Dig tillber vi vår Gud, du sanna ljus och ljusets källa, och ber om gåvan att alltid besinna det som är heligt, rätt och rent, och så kunna leva i din närvaro. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 21/1

fredag vecka 2 under året,

1 Sam 24:3-21 Ps 57 Mark 3:13-19

1 Sam 24:3-21: David och Saul i grottan
Saul tog tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen, fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: "Se, detta är den dag som HERREN har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, så att du får göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel.

Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: "HERREN förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle räcka ut min hand mot honom. Han är ju HERRENS smorde." David höll tillbaka sina män med stränga ord och tillät dem inte att överfalla Saul.

Och Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. Då steg också David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och konung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Du har ju nu med egna ögon sett hur jag skonade dig, när HERREN i dag hade gett dig i min hand i grottan och man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag skall inte räcka ut handen mot min herre. Han är ju HERRENS smorde. Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av fliken på din mantel men inte dödade dig, kan du se och förstå att jag inte har velat göra något ont eller begå något brott och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. HERREN skall döma mellan mig och dig, och HERREN skall hämnas mig på dig, men min hand skall inte komma vid dig. Det är som det gamla ordspråket säger: "Från de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt är." Min hand skall inte komma vid dig.

Vem har Israels konung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund? En loppa? Må HERREN vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se till detta och utföra min sak, ja, må han döma mig fri från din hand."
När David hade sagt detta sade Saul: "Är det inte din röst, min son David?" Och Saul brast ut i gråt och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig fastän jag har gjort ont mot dig. Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig och inte dödat mig, då HERREN hade överlämnat mig i din hand.

---

Mark 3:13-19: Jesus utser de tolv
Vid den tiden gick Jesus upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna.

Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Under året II

Bön:
Allsmäktige Gud, låt lovsången denna morgon en gång fulländas i alla helgons gudstjänst i himlen. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 22/1

lördag vecka 2 under året,

2 Sam 1:1-4,11-12,19,23-27 Ps 80 Mark 3:20-21

2 Sam 1:1-4,11-12,19,23-27
Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över Amalek och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i Siklag, då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.
David frågade honom: "Varifrån kommer du?"
Han svarade honom: "Jag kommer som flykting från Israels läger."
Då sade David till honom: "Hur har det gått? Säg mig det."
Han svarade: "Folket har flytt ur striden, många av folket har också fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem. Så gjorde också alla de män som var med honom där. Och de höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Sauls och hans son Jonatans skull och för Herrens folks och för Israels hus’ skull, därför att de hade fallit för svärd. Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan:

"Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder.
Hur har inte hjältarna fallit!
Saul och Jonatan, så kära och ljuvliga för varandra i livet,
de blev inte heller skilda i döden,
de två, som var snabbare än örnar, starkare än lejon.
Israels döttrar, gråt över Saul,
över honom som klädde er i scharlakan och praktskrud
och prydde era kläder med gyllene smycken.
Hur har inte hjältarna fallit i striden!
Jonatan ligger slagen på dina höjder.
Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan.
Mycket ljuvlig var du för mig.
Dyrbar var för mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.
Hur har inte hjältarna fallit
och de båda stridssvärden förgåtts!"

---

Mark 3:21 3 21
När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen.
Under året II

Bön:
Vår mun, vår ande och vårt liv må alltid prisa dig, vår Herre, ty allt vad vi är, är din gåva till oss; må allt vad vi gör bli vår gåva till dig. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 23/1

söndag vecka 3 under året,

Neh 8:2-4a,5-6,8-10 Ps 19 1Kor 12:12-30 Luk 1:1-4,4:14-21

Neh 8:2-4a, 5-6, 8-10:
Esra, den skriftlärde, bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna nog att lyssna. Det var den första dagen i sjunde månaden. Han läste ur lagen på torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som var mogna nog, och hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. Esra, den skriftlärde, stod på en tribun av trä som hade byggts enkom för detta tillfälle. Och Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig hela folket upp. Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: "Amen, amen." De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.

Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: "Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta." Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. Och Esra fortsatte: "Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka."

---

1 Kor 12:12-30:
Liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: "Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen", så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: "Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen", så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.

Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", och inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.

Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal?

---

Luk 1:1-4,4:14-21: Jesus i Nasarets synagoga
Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.

Då började han tala till dem och sade: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."
Under året C

Bön:

Allsmäktige, evige Gud, styr våra handlingar enligt din vilja, så att vi i din älskade Sons namn blir rika på goda gärningar. Genom honom, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 24/1

måndag vecka 3 under året,

2 Sam 5:1-7,10 Ps 89:20-22, 25-26 Mark 3:22-30

2 Sam 5:1-7, 10:
Alla Israels stammar kom till David i Hebron och sade så: "Vi är ju kött och ben av dig. Redan för länge sedan, då Saul ännu var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel." När så alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David ett förbund med dem där i Hebron inför Herren. Och sedan smorde de David till kung över Israel. David var trettio år gammal, när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

Och kungen drog med sina män till Jerusalem mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: "Hit in kommer du inte. Blinda och halta skall driva bort dig, de menar att 'David inte skall komma hit in.'" Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad. Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

---

Ps 89:20-22, 25-26:
Herre, du sade en gång i en syn till dina fromma:
Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.

Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
Min hand skall stadigt vara med honom,
och min arm skall styrka honom.

Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
och i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
Jag skall lägga havet under hans hand
och strömmarna under hans högra hand.

---

Mark 3:22-30:
Vid den tiden sade de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem att Jesus var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser:
"Hur kan Satan driva ut Satan? Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras, kan han inte bestå - det är slutet för honom. Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
De hade ju sagt att han hade en oren ande.

____
Under året II

Bön:
Stärk och helga, led och ledsaga oss idag till kropp och själ, du himlens och jordens konung, och styr våra sinnen, ord och gärningar efter din lag, så att vi här och för evigt lever i din nåd som dina fria barn. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 25/1

tisdag vecka 3 under året,

2 Sam 6:12b-15,17-19 Ps 24 Mark 3:31-35

2 Sam 6:12b-5, 17-19:
David lät föra upp Guds ark i festtåg från Oved-Edoms hus till Davids stad. När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade David en tjur och en gödkalv, och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.

Herrens ark fördes in och ställdes på sin plats i det tält som David hade rest åt den. Sedan offrade David brännoffer inför Herren och även gemenskapsoffer, och då han hade avslutat offren välsignade han folket med Herren Sebaots namn.

Till varje man och kvinna i den stora skaran israeliter delade han ut en brödkaka, en kaka dadlar och en kaka russin; sedan gick var och en hem till sitt.

---

Mark 3:31-35:
Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom.

Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: "Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig."
Jesus svarade dem: "Vem är min mor och mina bröder?" Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor."

____
Under året II

Bön:
Allsmäktige Gud, din skapelse är god och skön. Låt oss med glädje börja denna dag i kärleken till dig och vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 26/1

onsdag vecka 3 under året,

Sam 7:4-17 Ps 89 Mark 4:1-20

2 Sam 7:4-17:
Vid den tiden kom Herrens ord till Natan: "Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring med ett tält som boning alltsedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk Israel, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. -
Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus.
Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla."

Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat.

---

Mark 4:1-20:
Vid den tiden började Jesus undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han:

"Hör! En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.
En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.
Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen."

Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med."

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."

Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? Vad mannen sår är ordet. Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall.
Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.
Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt."

____
Under året II

Bön:
Lys upp vårt sinne, Herre vår Gud, med ljuset av din nåd, så att vi lever för dig, som i din visdom skapat oss och uppehåller oss i din försyn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 27/1

torsdag vecka 3 under året,

2 Sam 7:18-19, 24-29 Ps 132 Mark 4:21-25

2 Sam 7:18-19, 24-29:
När Natan hade talat till kung David gick David in och satte sig ned inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma till detta? Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, Herre. Du har också talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Och om det har du talat på människosätt, Herre, Herre! Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Så uppfyll nu, Herre Gud, för evig tid vad du har sagt om din tjänare och om hans hus. Gör som du har sagt. Då skall ditt namn bli stort till evig tid, så att man skall säga: 'Herren Sebaot är Gud över Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: 'Jag vill bygga ett hus åt dig.' Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.
Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning. Och då du har lovat din tjänare detta goda, så må du i nåd välsigna din tjänares hus, så att det förblir evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, Herre, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat evinnerligen."

---

Mark 4:21-25
Vid den tiden sade Jesus till folket: "Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med."

Och han sade till dem: "Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har."

____
Under året II

Bön:
Allsmäktige evige Gud, låt dem som sitter i mörkret och i dödens skugga skåda soluppgången, avglansen av din härlighet, som har kommit ner till oss från höjden,Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 28/1

fredag vecka 3 under året,

2 Sam 11:1-4, 5-10a, 13-17 Ps 51:3-7, 10-11 Mark 4:26-34

2 Sam 11:1-4a, 5-10a, 13-17: David och Bat-Seba, David låter döda Uria:
Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra i fält, sände David iväg Joab och med honom sina tjänare och hela Israel. Och de skövlade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

Då hände sig en afton, när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på kungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade. Och kvinnan var mycket vacker att se på. David sände då bud och hörde sig för om kvinnan. Och man sade: "Det är Bat–Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru." Då sände David några män med uppdrag att hämta henne. Och hon kom till honom, och han låg hos henne. Men kvinnan blev havande. Hon sände då bud och lät underrätta David om detta och säga: "Jag är havande."

Då sände David till Joab detta bud: "Sänd till mig hetiten Uria." Så sände då Joab Uria till David. Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket och hur kriget gick. Därefter sade David till Uria: "Gå nu ned till ditt hus och tvätta dina fötter." När då Uria gick ut ur kungens hus, sändes en gåva från kungen efter honom. Men Uria lade sig till vila vid ingången till kungshuset, tillsammans med hans herres alla andra tjänare, och gick inte ned till sitt eget hus.

Detta berättade man för David och sade: "Uria har inte gått ned till sitt hus." David bjöd in Uria till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men på kvällen gick han ut och lade sig på sin plats tillsammans med sin herres tjänare och gick inte ned till sitt hus.

Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria. I brevet skrev han så: "Ställ Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dra er sedan tillbaka från honom, så att han blir ihjälslagen." Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen fanns. Och männen i staden gjorde ett utfall och gav sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föll. Också hetiten Uria dödades.

---

Ps 51:3-7, 10-11:
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från min synd.

Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon.

Så befinns du rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar.
Se, i synd är jag född,
och i synd har min moder avlat mig.

Låt mig känna fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
och utplåna alla mina skulder.

---

Mark 4:26-34: Liknelserna om den växande sådden och senapskornet:
Vid den tiden sade Jesus: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne."

Och han sade: "Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det.

Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.
Under året II

Bön:
Fyll våra sinnen med din närvaro, allsmäktige Gud, så att vi under din ledning och med dig som mål vandrar i ljuset av din lag. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 29/1

lördag vecka 3 under året,

2 Sam 12:1-7a, 10-17 Ps 51:12-17 Mark 4: 35-41

2 Sam 12:1-7a, 10-17: Natans strafftal och Davids ånger
HERREN sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."

Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: "Så sant HERREN lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig."
Natan sade då till David: "Du är den mannen! Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig. Så säger HERREN: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen."

Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot HERREN."
Natan sade till David: "Så har också HERREN förlåtit dig din synd. Du skall inte dö. Men eftersom du genom denna handling har kommit HERRENS fiender att förakta honom, måste den son som just har fötts åt dig dö."

Så gick Natan hem igen. Och HERREN lät barnet, som Urias hustru hade fött åt David, drabbas av en svår sjukdom. David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken. Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och inte heller åt han något med dem.

---

Ps 51:12-17:
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte,
och ta inte din helige Ande ifrån mig.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,
och uppehåll mig med villighetens ande.
Då skall jag lära överträdarna dina vägar,
och syndarna skall omvända sig till dig.

Rädda mig från blodsdåd, Gud, min frälsare,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Herre, öppna mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.

---

Mark 4:35-51: Jesus stillar stormen
På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med.

Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.
Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"

Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Under året II

Bön:
Gud, källan och upphovet till vår frälsning, låt vårt liv förkunna din ära, så att vår lovsång här i tiden fullkomnas i evigheten. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


1 2Next