Den andliga förnyelsen i Danderyd och Täby under 1970-1990-tal beskrivs i denna bok av Lillemor Hallin. Förord av biskop Anders Arborelius.

GUD KALLAR VANLIGA MÄNNISKOR till att bygga upp hans rike. Om den andliga förnyelsen i Danderyd och Täby 1970-1990-tal.
(Isidor Nätverk och Data december 2019)

"Vi får se denna skrift som en lärobok i lokal ekumenik på den grundval som dopet ger oss" skriver Kardinal Anders Arborelius i förordet.
 

[Utdrag ur boken inkl förord och innehållsförteckning här]

Lillemor Hallin tillhör dem som likt många andra fick ta emot den helige Ande på ett omvälvande sätt på 1960-talet och blev en del av den världsvida karismatiska våg som sköljt över kristenheten under 1900-talet den klassiska Pingströrelsen och karismatiska förnyelseströmmar i alla de kristna kyrkorna. Den helige Andes gåvor känner inga samfundsgränser och i spåren av den förnyelsen följde också ett starkt ekumeniskt engagemang. Även om man inte var ense i alla lärofrågor, så är det ett och samma dop, en och samma Ande och inget hindrar att man samverkar ekumeniskt i bönegrupper och olika sociala engagemang. Lillemor Hallin har varit engagerad i helande själavård och förbön i den ekumeniska rörelsen Helhet genom Kristus, och hon har varit en drivande person inom Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige som ordförande i arbetsgruppen AKKS från 1987-2007.

Boken skildrar det blomstrande ekumeniska samarbetet som alla kristna församlingar i Danderyd och Täby var involverade i under 1970-1990-tal och som frambringade många goda frukter i form av fysiskt och psykiskt helande, en fördjupad ekumenisk gemenskap, praktiskt socialt arbete med hjälp åt missbrukare, second-hand-butik och hjälparbete och mission.

Läs boken som Apostlagärningarna - både som ett historiskt dokument som beskriver något som skett och som en inspiration här och nu till förnyelse i den helige Ande som ständigt gör allting nytt.

Boken kan beställas via bengt.malmgren@isidor.se sms o swish: 070-7212742 Pris 210 kr, frakt ingår.

---------------------

Den världsvida Karismatiska förnyelsen kom så småningom också till Sverige. Det började som ett pionjärarbete i Vår Frus församling i Täby Täby i början på 1970-talet. Sedan bildades AKKS, arbetsgruppen för Karismatisk Förnyelse i Katolska kyrkan i Sverige som genom konferenser och reträtter främjade dess tillväxt. Lillemor Hallin som var ordförande för AKKS fram till 2007 har sammanställt detta unika material. 

NÅGOT OM KATOLSK KARISMATISK FÖRNYELSE I SVERIGE 1972 - 2007
(Isidor Nätverk och Data 2018)

KYRKANS LEDNING OCH FÖRNYELSEN

Andliga ledare som verkligen uppskattat och uppmuntrat förnyelsen är biskopar och präster i den engelsktalande världen. Här i Sverige har vi fått ta till oss deras uppmuntran. Kardinal Mannings i Los Angeles skrev redan 1983 till alla sina präster: "Den karismatiska förnyelsen får högsta kyrkliga godkännande... Vi ber er att understödja den. Den har på ett kraftfullt sätt fört sina medlemmar till helgelse. Varje präst bör stödja och välsigna den."

1984 sammanställe de amerikanska biskoparna ett dokument om förnyelsen, A Pastoral Statement on the Charismatic Renewal. Där står bl a: "Den karismatiska förnyelsen har bidragit till att lekmännen bättre förstått sin roll när det gäller Kyrkans uppdrag i världen... Den har märkbart bidragit till ett intensivare församlingsliv och givit många impulser i fråga om liturgi, musik, evangelisation, bibelläsning, bön, ungdomsarbete... Genom den karismatiska förnyelsen har mångas liv blivit vidrörda på en personlig nivå. De har genomgått en djup omvändelse och radikalt omorienterat sig mot Gud... Vi gläder oss särskilt åt att uppmuntra all strävan till helgelse och… till utvecklandet av tjänster som är till stöd och hjälp åt församlingen och som främjar ekumeniska band... Den karismatiska förnyelsen är en nåd för hela Kyrkan. Vi försäkrar dem som verkar i denna förnyelse om de amerikanska biskoparnas stöd och vi uppmuntrar dem i deras ansträngningar att förnya Kyrkans liv."

Som exempel på förnyelsens "sund undervisning och fostran" nämner de Liv i Andenseminarierna: "Vi vill uppmuntra dem som står bakom dessa program att inte tappa modet utan fortsätta med sin apostoliska tjänst".

 

Blås liv i nådegåvan (Fannng the Flame)
1991 skrev tretton katolska teologer, varav flera var kyrkoherdar och präster, en liten skrift på 28 sidor, Fanning the Flame (Blås liv i nådegåvan), under ledning av K McDonnell OSB och professor Montague SM. Den utgavs på The Liturgical Press, Collegeville, Minnesota. Skriften översattes till svenska 1994 av Christina Agnani och Bengt Malmgren.

Biskop Sam Jacobs i Alexandria, Louisiana skriver i företalet: "Av föreliggande dokument och genom många andra studier står det klart att denna pingstens nåd, kallad dopet i den helige Ande, inte är förbehållen någon särskild rörelse utan tillhör hela Kyrkan. Detta är ingenting nytt. Det är i själva verket fråga om samma nåd som varit ämnad för Guds folk ända sedan den första pingstdagen i Jerusalem och genom hela Kyrkans historia.”

Biskop Joseph C McKinney, Rockford, Michigan, skrev också ett företal. Citat från det:: ”Vi vill helhjärtat uppmuntra våra bröder biskoparna att på ett seriöst sätt ta sig an detta dokument och att dela ut det bland ledare i Kyrkan. ” De tretton teologerna beskriver hur de kristna initiationssakramenten, dop, konfirmation och eukaristi praktiserades under kyrkans första sju århundraden och hur de andliga nådegåvorna då förväntades och tillhörde normal kyrklig praxis. Författarna framhåller att: "Dopet i den helige Ande är nyckeln till ett fullödigt kristet liv... I den tidiga kyrkan blev alla döpta i helig Ande när de togs in i församlingen... Dopet i den helige Ande hör inte hemma i något speciellt läger, vare sig liberalt eller konservativt. Det kan inte identifieras som en rörelse eller en bönestil, som en gudstjänsttyp eller något slags församlingstyp. Tvärtom, vi anser att dopet i den helige Ande hör till det kristna arv som ska ges vidare till alla dem som på ett sakramentalt sätt införlivas i Kyrkan."

 

Övriga händelser under 1994:

• engagerades Pancho Chin A Loi i styrelsen som musiker då Lorenzo Agnani slutat.
• har Barbara Chudoba från polska missionen blivit ny kontaktperson. Hon har bildat en polsktalande bönegrupp. Hon medverkar även i Liv i Anden-seminarierna på både polska och svenska.
• hölls fyra storbönemöten i domkyrkan.
• ordnades en träff för Stor-Stockholms katolska bönegruppsledare.
• översattes Kilian McDonnells OSB och George Montagues SM häfte Blås liv i nådegåvan till svenska av Christina Agnani och Bengt Malmgren.
• arrangerades ekumeniska lovsångsgudstjänster i S:ta Clara kyrka varje månad.
• bjöds 8 personer från Lettland av AKKS på två månaders utbildning i evangelisation i en skola i Polen.
• har AKKS har varit engagerat i en rad Liv i Anden-seminarier: i Katolska domkyrkan som ledare tillsammans med vänner från andra samfund, i Sollentuna (Svenska kyrkan) som stödpersoner med viss undervisning, i Järfälla (Katolska kyrkan) med viss undervisning, i Göteborg (Katolsk kyrkan) som inspiratörer. Vid alla seminarier, även bland icke-katoliker, används vårt katolska material. Vi har hört oss för överallt, och alla vill ha det katolska materialet, trots att man i USA producerat också ett protestantiskt!

 

1995

AKKS´ evangelisationsprogram (evangelistutbildning) fastslogs enligt följande:

Kurs 1: Liv i Anden-seminarium.

Kurs 2: Kurs i bön för helande.

Kurs 3: Praktisk evangelisation (teoretisk och praktisk del. Teorin stod ledare i AKKS för. För de praktiska delarna stod fem ”specialister”: en diakonissa: gatuevangelisation, en distriktssköterska: evangelisation i hem, en RIA-chef: evangelisation av missbrukare, en katolsk fängelsepräst: evangelisation av kriminella, och en affärsman, ledare inom Full Gospel Business Men: evangelisation i affärslivet. Dessa undervisade samt gav deltagarna tillfälle att följa med dem i deras arbete.)

Kurs 4: evangelisation genom cellgrupper (man reste till någon av de årliga kurserna i San Eustorgio församling i Milano).

 

Inspirationsdagar för bönegrupper och andra intresserade med Sr Nancy Kellar SC, USA 5 – 8 maj 1995 på stiftsgården Marielund på Ekerö Arrangör: AKKS i samverkan med S:ta Maria katolska folkhögskola Dagarna vill ge inspiration till förnyelse i den Helige Ande och träning i att be fritt tillsammans i grupp.

Syster Nancy Kellar S. C, priorinna för Sisters of Charity i Elisabeth Seaton House of Prayer (Bönens hus), i Scarsdale, New York, besökte oss ofta i Sverige och medverkade vid olika möten och konferenser. Hon har en stor gåva när det gäller undervisning och ledarskap. Hon har sedan många år varit ledande inom karismatisk förnyelse i USA och reser både där och i hela den övriga världen för att träna ledare och bönegrupper. Hon har också medverkat i en rad videoprogram med samma målsättning. Under några år var hon ledare för ICCRS, International Catholic Charismatic Renewal Services, den katolska förnyelsens inspirationscentrum i Vatikanen.

Övriga händelser under år 1995:

• En träff för bönegruppsledare.
• Reträtt i Vårfrukyrkan i Täby med p Diego Ros som ledare.  Varje månad ett storbönemöte.
• Ett ekumeniskt Liv i Anden-seminarium.  Fyra böndagar för förnyelse och evangelisation i Vårfrukyrkan, Täby.
• Ekumeniska lovsångsgudstjänster i S:ta Clara kyrka.
• En kurs i bön för helande.
• En dag i veckan: soppkök på Sergels torg: S:ta Clara kyrka + bönegruppen i Hagsätra.
• Varje fredag kväll: musikprogram för ungdomar på Café Pauli i Pauligården. domkyrkan. Pancho Chin A Loi var huvudansvarig. Personer från S:ta Clara kyrka medverkade.
• Kana-reträtt i Vadstena för gifta par leddes av representanter för kommuniteten Chemin Neuf från Frankrike.
• Ett antal personer från Sverige deltog i kurs i evangelisation med cellsystem i Milano. Nancy Kellar under ett av sina Sverige-besök här tolkad av Kerstin Jonsson. 

 

1996

KONFERENS OCH SEMINARIUM OM HELANDE MED SR BRIEGE McKENNA SC OCH F KEVIN SCALLON, båda från Florida, USA, 1 – 4 maj 1996 både Katolska domkyrkan, S:ta Clara kyrka och Ersta kyrka. De undervisade om helande och bad personligen en kort bön för varje deltagares läkedom. Många kom därigenom också tillbaka till Kyrkan, andra vittnade om en ny eller starkare tro.

VAD INNEBÄR LÄKANDE FÖRBÖN (BÖN FÖR HELANDE)?

När den Helige Ande får komma i verksamhet upptäcker man snart att många människor behöver läkedom, i första hand inre läkedom, men inte sällan även fysiskt helande. Detta har medfört att bön för helande (läkande förbön) blivit en viktig del av människors förnyelse. Inre sår som aldrig läkts gör sig påminda och stör en persons tänkande och handlande, gudsbild och jagbild. Synder som inte bekänts dyker upp i medvetandet. Osunda bindningar till personer, obehagliga händelser, föremål mm kan störa hela livet. Även orena andar kan ha fått ett grepp om delar av någons personlighet. Nu kommer tiden då allt detta ska ordnas upp. Om en katolsk präst är närvarande och den man ber med är katolik kan flera sakrament ingå i samtalet och förbönen: bikt (då prästen och konfidenten är ensamma), kommunion och, vid eventuellt behov, de sjukas smörjelse.

Varje kristen är kallad att be för människors helande. (Observera att beteckningen ”healing” används mer om icke-kristna bönemetoder. Kristna vänder sig till Jesus i bön för helande. Det är han som botar, inte vi och inga metoder.) Bönen kan vara mycket kort eller längre, kanske utgöra ett samtal med läkande bön på sammanlagt flera timmar. En del får kallelsen att gå djupare in i människors problem och vara dem till hjälp på ett mycket effektivt sätt. Andra kan få gåvan att helt enkelt bara beröra en sjuk och därmed hela honom/henne.

Sr Briege McKenna och fr Kevin Scallon Sr Briege McKenna växte upp på en irländsk bondgård. Idag är hon ordenssyster inom S:ta Clarakongregationen i Florida. Som ung var hon svårt sjuk i reumatoid artrit och höll på att få tillbringa resten av sitt liv i rullstol. Men i ett förtvivlat ögonblick bad hon: ”Hjälp, Jesus”, och blev bönhörd. Hon berättar: ”En hand lades på mitt huvud… Det gick en stark kraft genom mig… Jag kände mig som en banan som blev skalad. Mina fingrar hade varit styva och fötterna deformerade och såriga. Fingrarna var nu böjliga, såren borta och fötterna normala. Jag sprang upp och ropade: ’Men Jesus, du är ju här!’”

Sr Briege reser nu världen runt med fr Kevin Scallon. Han har av Herren uppmanats att vara hennes medarbetare på alla resor De leder tillsammans reträtter och konferenser, undervisar och ber tillsammans om människors läkedom. Hon berättar om mötet med Guds helande kraft, om tro, om läkedom i eukaristin. Men mest av allt visar de båda vägen till djupare gemenskap med Kristus, djupare kunskap om hans kärlek, större tro på att han kan göra det omöjliga.

Sr Briege ser sig som Guds redskap. Hon tillbringar 3-4 timmar om dagen i tillbedjan inför sakramentet. Hennes program rättas efter detta. Hon håller, liksom fr Kevin, många reträtter för präster. Jag utmanar dem alltid till större tro, säger hon. Gud har utvalt dem för att han behöver dem. I dopet är alla kungar och präster. Lekfolk, systrar och präster behöver varandra och ska uppmuntra varandra i arbetet för Kyrkan. En familjevecka med KANA anordnades 23 - 29 juni på Björkudden, Värmdö. En SILOA-vecka för personer som arbetar inom vården genomfördes samtidigt, också den på Björkudden. Ledarna för de båda arrangemangen kom alla från den franska kommuniteten Chemin Neuf, som skapat båda dessa rörelser.

Något om katolsk karismatisk förnyelse i Sverige 1972-2007  Lillemor Hallin

1987-1989

1987. NU KOM VI IGÅNG PÅ ALLVAR

Av det nordiska samarbetet blev intet. John Golding blev svårt kroniskt sjuk och f Lars fick för mycket att göra. Vi stod ensamma.  Men det hade bildats en liten intresserad, informell grupp kring oss som träffades då och då och vi beslöt nu att organisera oss i Sverige som man gjorde i den övriga världen. Varje land hade en ledargrupp, en National Service Committee (NSC). Vi beslöt att kalla oss AKKS - Arbetsgruppen för Karismatisk förnyelse i Katolska kyrkan i Sverige.

Ett långt namn, men det sa åtminstone vad det handlade om. Gruppens sammansättning blev följande:

• Lillemor Hallin, Täby, ordf
• Bengt Malmgren, Stockholm, sekr
• Maria Lindkvist, Stockholm, kassör
• Kerstin Jonsson, Täby, ledamot
• Christina Agnani, Dalby, ledamot
• Lorenzo Agnani, Dalby, ledamot och musiker
• Christina Peterson, Göteborg, ledamot
• Rose Marie Borelius, Göteborg, ledamot  
• P Clyde Rausch, numera kyrkoherde i Luleå, ställde sig till förfogande som andlig ledare.

Därefter ledde oss Guds önskningar och människors behov in i uppgift efter uppgift. Vi behövde aldrig undra över vad som borde göras:

· AKKS arrangerade temaveckan Levande stenar på Marielund 10 -15 aug som introduktion till den karismatiska förnyelsen. 60 personer deltog.

· Träffar för bönegruppsledare och blivande sådana inleddes i Stor-Stockholm.

· Vi började leda kurser, Liv i Anden-seminarier och kurser i bön för helande, både i katolska och ekumeniska sammanhang.

· Francis A Sullivans bok Pingströrelse och karismatisk förnyelse översattes till svenska av Bengt Malmgren och gavs ut på Katolska Bokförlaget.

· En liten preliminär instruktionsbok för katolska karismatiska bönegrupper, Låt oss be tillsammans, sammanställdes av Lillemor Hallin och Kerstin Jonsson.

· 13 personer, varav 12 lekmän och en ordenssyster, sändes till ICCRO:s ledarkonferens i Rom.

Övrigt:

P Karl Liesner SJ kom varje år från Hamburg till Stockholm på inbjudan av Francisca Balingit och hennes bönegrupp, startad 1975, och ledde en mindre konferens. 

P Francis Little OSB bodde tidvis hos Oblatprästerna i Täby och ledde några engelsktalande  karismatiska möten i Stockholmsområdet.

1988

Kyrkoherde Per Waagö OMI från Färöarna besökte ofta Danmark och passade då på att komma över till Sverige och hjälpa oss. Här ledde han gemenskapsdagar på Rögle kloster:

Övriga händelser under 1988:

§ Två träffar arrangerades för bönegruppsledare i Stor-Stockholm.

§ Fyra personer inom AKKS deltog i en ekumenisk konferens om helande med pastor. John Wimber från USA, grundare av Vineyard, i Göteborg.

Att få fram ledare är alltid ett problem. Ledarutbildningen  ”Följ mig…” , arrangerades därför på Marielund. Styrelsemedlemmarna inom AKKS ledde kursen själva.

1989

Den Helige Ande för människor samman till bön. Inom förnyelsen utvecklas olika typer av sammankomster för att främja bönegemenskap. Nationella konferenser riktar sig till det egna landet:

Inte minst konferensens barnledare var strålande. Undervisade gjorde en rad av våra egna präster i Sverige: p Rayond Crochet OP, f Lars Messerschmidt (Danmark), p Rainer Carls SJ, p Frans-Eric Larson TOR samt flera lekmän. Biskop Willam Kenney firade mässan, ett antal lekmän ledde olika bönepass medan en grupp ungdomar hade hand om barnens eget program och Lorenzo Agnanis musik oavbrutet strömmade ut över hela anläggningen.

Övriga händelser under 1989:

§   Fyra bönegrupper: domkyrkans, S:ta Eugenias internationella, Täbys och Polska missionens, inbjöd i samverkan med AKKS till fem gemensamma mässor, en i S:ta Eugenia kyrka och fyra i domkyrkan. Celebrerande präster var p Clyde Rausch OMI och p Marc Dean OMI, Täby, p Czeslaw Nenikowski, Polska missionen, fader Vladimir Nikiforov, domkyrkan, p Frans-Eric Larson TOR, Göteborg och p Manuel Casanova SJ, Rom.

§ Fyra samlingar för bönegruppsledare hölls.

§ Ett Liv i Anden-seminarium startade i december. Beslöts att vi skulle ha ständigt pågående seminarier med Bengt Malmgren som huvudansvarig.

§ I oktober deltog Daphne Hofsö, Kerstin Jonsson, Lillemor Hallin och Bengt Malmgren i en ledarkonferens i Rom arrangerad av ICCRO.

§ Bengt Malmgren skrev informationsfoldern Katolsk karismatisk förnyelse, vad är det?

§ AKKS utgav från och med 1989 ett enkelt nyhetsbrev med två nummer per år. Det kom så småningom att gå ut till 400 hushåll.

§ Den svenskättade stjärnevangelisten Marilynn Kramar, ledare av USA:s största spansktalande evangelisationscentrum, besökte oss i september och undervisade bland annat i Katolska domkyrkan. Både mor- och farföräldrarna utvandrade från Sverige. Hon bor i Los Angeles, har egen TV-station, eget bokförlag, nästan egen stadion (dottern är gift med stadionchefen), som man fyller till bredden vid sin evangelisation (”Jesus-rallies”). Hon evangeliserar över hela spansktalande Amerika.

§ En ekumenisk gudstjänst firades i Katarina kyrka, Stockholm, 23 okt. P Manuel Casanova SJ, som Kerstin Jonsson och jag lärt känna i Rom, blivande ledare för EVANGELISATON 2000 i EUROPA, predikade. Biskop Brandenburg samt de svenskkyrkliga biskoparna Henrik Svenungsson och Jonas Jonsson deltog. Därpå följde samtal hemma hos kyrkoherde Stig Johnson med hustru om evangelisation.

§ Mässa med inriktning på evangelisation firades 24 okt 1989 i domkyrkan. P Manuel Casanova SJ, predikade.

------------

ANDLIG FÖRNYELSE OCH EVANGELISATION HÖR SAMMAN

”Utan Andens gåvor – ingen evangelisation” hade kardinal Suenens lärt Kerstin Jonsson och mig. Kyrkan har gjort en miss genom att i århundraden bara framhålla de heliggörande gåvorna: vishet, insikt, klokhet, kraft, kunskap och gudsfruktan men undvika de gåvor som vi får för att bygga upp varandra och Kyrkan, de gåvor som nämns i Rom 12:8 ff och 1 Kor 12:4 ff. Alla får dem i dopet men få vet om detta och ännu mindre hur de ska använda dem. Så har Kyrkan förlorat en viktig del av sin identitet och sin kraft som Guds redskap i världen. Men nu är hon på väg att få sin styrka tillbaka.

-----------------

VAD ÄR LIV I ANDEN-SEMINARIER?

Bengt Malmgren

Liv i Anden-seminarier är en kurs som genom åren har hjälpt många kristna till ett djupare andligt liv och till ett liv i den Helige Andes kraft. Seminarierna utgör en serie på sju möten med föredrag som handlar om den kristna trons grunder och hur man öppnar sig för Anden. De varvar undervisning med personliga vittnesbörd och bön. Efter ett inledande föredrag följer vid varje möte ett gruppsamtal.

Teman:
1. Guds kärlek  2. Frälsningen  3. Det nya livet  4. Att ta emot Guds gåva 5. Döpt i den Helige Ande  6. Att växa  7. Fortsatt överlåtelse till Kristus.

Under femte mötet finns tillfälle till förbön för var och en om att bli fylld av Anden, att ta emot "den Helige Andes dop". Andedopet innebär att vi medvetet tar emot de andliga nådegåvor som vi alla redan fått i vårt dop, att alla Guds gåvor i oss får liv. Vi erkänner hans Son Jesus Kristus som vår Herre och personlige Frälsare. Den Helige Ande, ”Herren och livgivaren", som Fadern gav åt Kyrkan på Pingstdagen, utrustar oss och ger oss kraft att tjäna.

Liv i Anden-seminarierna har något att ge åt alla, oberoende av om man är helt oerfaren på trons väg eller om man varit kristen länge.   

---------------------------------------------                                                                                          

                                                                   

Något om katolsk karismatisk förnyelse i Sverige 1972-2007  Lillemor Hallin

2006

INSPIRATIONSDAGAR FÖR BÖNEGRUPPER MED SR NANCY KELLAR, SC,  5 – 8 maj 2006 PÅ MARIELUND 

5 – 8 maj inbjöd AKKS och rörelsen Ständig bön för äktenskap och familj sr Nancy Kellar, priorinna i House of Prayer i Scarsdale, New York, att leda inspirationsdagar om den Helige Ande på stiftsgården Marielund. Sr Nancy är en kraftfull, inspirerande och humoristisk pedagog. I många år har hon rest världen runt, undervisat om den Helige Ande och hjälpt människor att också öppna sig för Anden.

Här ett litet prov på hennes pedagogiska bilder: Många kristna lever ett förlamat kristenliv. Vi kan jämföra dem med en liten örnunge som förlorat sin mamma. En bonde hittade ungen i ömkligt skick och lät den bo bland sina kycklingar. En höna tog hand om den, och där gick den och pickade frön med de andra kycklingarna. Men örnungen växte och växte – och fortsatte att picka frön. Vid ett tillfälle frågade någon bonden: ”Men hur kan du ha en örn bland hönsen?” Bonden svarade: ”Det går alldeles utmärkt. Den vet faktiskt inte om att den är en örn.” Efter detta tog bonden upp örnen på ett berg. När fågeln kände luften under vingarna började den flaxa litet tveksamt. Och efter en stund flög den.

Så är det med många kristna. De vet inte vilka de är och vad de äger inom sig. Vi har alla tagit emot den Helige Ande när vi döptes, men många vet inte om vad de tagit emot. Ofta är de som döps för små för att fatta det. Men inte ens som vuxna får de veta vad de tagit emot. Man har aldrig undervisat dem om det, som man gjorde under de tre första århundradena i kristenhetens historia. Vi är inte förväntansfulla som de tidiga kristna var inför dopet. Många kristna i vår tid måste därför förlösas i den Helige Ande. De måste hjälpas att ta steget in i det liv som finns inom dem. Vi har löften förknippade med detta att ta emot den Helige Ande. Vi har löftet om personlig förnyelse av hela vårt liv, förnyelse av gemenskapen och förnyelse av vår tjänst. Vi behöver den Helige Ande för att kunna bära frukt i alla dessa sammanhang. För att kunna bli förlösta i den Helige Ande måste vi vara förväntansfulla och öppna, så att vi kan ta emot alla Guds underbara gåvor.

Förväntan gör att våra behållare växer. Det är inte mycket glädje med att be om mer av den Helige Ande och så komma med en liten fingerborg som Gud ska fylla. Det är heller ingen idé att komma med en större behållare som kanske är full med en massa bråte, som vi inte vill – eller kanske inte kan – göra oss av med. Förväntan på den helige Ande gör att vi låter oss tömmas för att få stora behållare, så kan ta emot hela Guds fullhet.

Utvärderingen av kursen var mycket positiv. En av deltagarna skrev efteråt: ”Tack för en underbar kurs i andlig vägledning. Jag är övertygad att jag inte kom dit i egen kraft. Gemenskapen, kursinnehållet, boendet, naturen, maten – allt var fantastiskt bra, så jag längtar tillbaka. Igår var det bön för äktenskap och familj i min församling. Jag bad med en kraft och glädje som aldrig förr.”

 

---------------------

 

EVANGELISATION ÄR EN PROCESS

Lillemor Hallin

Alla kristna är kallade att evangelisera – män och kvinnor, vuxna och barn, familjer och ensamstående, ordensfolk, präster, biskopar och inte minst påven – alla är kallade. Men vad innebär då evangelisation? Och hur gör man? Evangelisation är att förmedla det glada budskapet om Guds rike, om Faderns kärlek, om frälsning och befrielse genom Jesus Kristus, om livet i den Helige Ande. Och det ska ske i kärlek, inte i aggressivitet.

Ett sätt att starta kan då vara att utveckla relationer, så att man kan börja tala om andliga ting tillsammans. Du kan kanske så småningom berätta om din egen relation till Kristus och om vad bön betyder för dig. Du kanske en dag kan be litet enkelt och stilla för den här personens problem tillsammans med henne. Många blir oerhört berörda av detta. Många har aldrig hört en bön, än mindre mött någon som bett för dem och med dem. Man kan berätta om evangeliet, men då helst på ett personligt sätt, vad det betyder för dig och ditt liv.

Men även de kyrksamma behöver evangeliseras. Där kommer predikan in, och alla sakramenten. Biskop Anders Arborelius framhåller i sin ledare Eukaristi och evangelisation i Stiftsbladet (juni 2005), hur mötet med Kristus i eukaristin ger kraft och glädje att vittna om Kristus i vardagens alla möten med andra människor. Vi måste bli mer medvetna om vår plikt att dela med oss av vår tro till alla dem som söker, säger han. Evangelisation måste bli allt viktigare för oss… i ett samhälle där Gud blivit alltmer bortmotad.

Mycket av det många av oss redan gör är evangelisation – eller re-evangelisation av katoliker, vilket också är en viktig sak. Påven Johannes Paulus II talade i alla sammanhang både om behovet av evangelisation och behovet av re-evangelisation. Här har vi katekesundervisningen, bibelstudiegrupper och reträtter. Vi har våra bönegrupper, Liv i Anden-seminarier, Alpha-kurser och kurser i Läkande förbön där människor tränas till lärjungar. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar”, sa Jesus till sina apostlar innan han återvände till Fadern. Den uppmaningen gäller oss alla, efter vars och ens möjligheter och livssituation. Att göra lärjungar.

Och vilket är lärjungens mål? Jo, att bli alltmer lik sin Mästare för att så småningom själv kunna bidra till att forma nya lärjungar. Låt oss tänka oss att du under ett års tid leder en enda person till andlig mognad, till att verkligen bli en Jesu lärjunge, en som är förankrad i Kyrkan och som själv kan uppmuntra och leda någon annan att bli lärjunge. En enda person – men det är ju bara en droppe i havet tänker du kanske. Nej då! Nästa år kan ni då vara två som fostrar var sin ny lärjunge. År 3 är ni fyra stycken, år 4 är ni åtta stycken. År 10 är ni 1 024 stycken som tränar var sin lärjunge, år 20 är ni 1 048 576 stycken. År 29 skulle ni, enligt denna matematik, vara 536 miljoner för att år 30…!!! Det skulle inte dröja länge förrän hela världen var fylld av lärjungar till Jesus! Vad väntar vi egentligen på? 

 

------------------

VARFÖR BEHÖVS DEN KARISMATISKA FÖRNYELSEN?

- p Raniero Cantalamessa -

Det påvliga hushållets predikant, kapucinmunken och prästen f Raniero Cantalamessa besökte Sverige i januari 2006 på inbjudan av biskop Anders Arborelius. Han höll en veckolång reträtt med stiftets präster och diakoner på Mariadöttrarnas kloster vid Omberg och därefter en reträttdag öppen för allmänheten i Katolska Domkyrkan. Han föreläste också på en ekumenisk konferens med många tillresta deltagare från olika samfund på slottet Bjärka Säby. I Domkyrkan framhöll f Cantalamessa att det är viktigt att alla kristna får uppleva en personlig pingst i sina liv, precis som lärjungarna den första pingstdagen. I en betraktelse över Apostlagärningarnas andra kapitel uppmuntrade han reträttdeltagarna i Katolska domkyrkan att med öppenhet och förväntan öppna sina hjärtan för allt vad Gud har i beredskap för dem. Pingsterfarenheten, mottagandet av den Helige Ande, är det som ger liv och kraft åt vårt kristna liv. Att fyllas med Helig Ande är att fyllas med Guds kärlek. Den Helige Ande är elden som brinner i Treenigheten.

Denna artikel är översatt med tillstånd från vår systertidskrift i England, Good News, med huvuddragen av P Cantalamessas undervisning vid Sverigebesöket.

 -

Dopet i den Helige Ande är den karismatiska förnyelsens stora gåva. Vi behöver uppfyllas – och då och då fyllas på igen - med Helig Ande. Därför är det mycket viktigt att förstå vad dopet i Anden verkligen är. Jesus sade till apostlarna innan han lämnade den här jorden: ”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med Helig Ande om bara några dagar.” (Apg. 1:5) Det räcker med att se vad som hände några dagar senare för att förstå vad dopet i den Helige Ande är.

Vad var det som hände? Pingst. Dopet i Anden ÄR pingst. För apostlarna var det den första pingsten; för oss är det en ny pingst. Det handlar inte om en idé utan om erfarenhet. Vi får själva vara med om det som andra erfarit. Detta innebär en ny början, för det är bara när vi tar emot verkligheten som något händer med oss. Kom ihåg vad som hände på pingstdagen. Det kan jämföras med det som händer i eukaristin. I mässan upprepar kyrkan inte bara Jesu ord och handlingar vid den sista måltiden. När handlingarna och orden görs och sägs av en vigd präst händer undret igen och minnet blir NÄRVARANDE.

Samma sak händer när vi upprepar pingstberättelsen. Det är inte något sakrament, men verkligheten är densamma. Om denna händelse upprepas av en skara troende i bön och förväntan händer undret igen. Detta är det tillfälle då kyrkan grundades. Därför är det viktigt att denna händelse i Bibeln alltid hålls fram. När Herren skall göra något mycket viktigt föregås det alltid av tecken och ljud för att dra till sig uppmärksamhet. Detta hände vid skapelsen, vid bebådelsen, uppståndelsen, pingsten. Och det kommer naturligtvis att bli så också vid den andra tillkommelsen. När Gud skall göra en av sina viktigaste handlingar i frälsningshistorien, sänder Han tecken och ljud för att göra apostlarna uppmärksamma på denna viktiga och centrala händelse.

Det var två tecken. De hörde något… en kraftig vind. Apostlarna visste att vind och ande är samma ord (på grekiska ´ruah´). Vinden är en symbol för Guds makt. Vinden kan anta många former; ibland är den så stark att den rör upp oceaner. Ingen kan hejda vinden. Vi kan lagra elektricitet, men vi kan inte lagra vinden. Detta visar hur dåraktigt det är om vi försöker kontrollera Anden. Vinden kan också vara mycket mild, som vår andedräkt. Om vi slutar andas dör vi. Vinden är en symbol för kraft, mildhet, närhet till Gud. Den finns både inuti oss och utanför. De såg någonting… tungor som av eld. Detta hade betydelse för apostlarna. Johannes döparen sade: ”Jag döper er med vatten, men han som kommer efter mig skall döpa er med Helig Ande och eld.” Elden är symbolen, Anden är verkligheten. Efter påsken andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot Helig Ande”. Åter använde han bilden av andningen. Vinden är Guds kraft och Anden är Guds renande kraft. Hetta och eld kan rena.

Apostlarna väntade under tystnad. De var redo; tecknen hade kommit; och nu till verkligheten. Det är lätt att hoppa över den centrala meningen här: ”De fylldes alla av Helig Ande.” (Hur ofta har vi inte hört eller läst dessa ord utan att något händer eftersom vi inte förväntade oss att något skulle hända?!) De fylldes alla av Helig Ande. Vad betyder det?

Från teologin vet vi att den Helige Ande är Guds kärlek. Den Helige Ande är den kärlekens flamma som brinner mellan Fadern och Sonen och som är så verklig att den är en person. I stället för kärlek skulle vi kunna använda ord som liv, glädje, tacksamhet etc. ”De fylldes av Helig Ande = de fylldes av Guds kärlek.” De blev totalt indränkta i Treenighetens liv. Dörren öppnades och ett Niagarafall av Guds kärlek flödade över dem.

Min egen erfarenhet av Andens dop var att jag då för första gången blev djupt medveten om vad det innebär att vara älskad av Gud. Det var också apostlarnas erfarenhet vid pingsten. Vi vet, också på ett mänskligt plan, att endast kärleken medför lycka. Tänk er apostlarnas lycka! Tänk er den underbara glädjen i Marias ansikte när hon såg dem förkunna sitt eget Magnificat. Liksom Maria överskuggas apostlarna nu av kraft från höjden. Det är en direkt parallell mellan Maria/bebådelsen/Magnificat och det som hände med apostlarna vid pingsten. Lukas gör den anknytningen när han i sitt evangelium berättar om bebådelsen och i apostlagärningarna berättar om apostlarnas erfarenhet vid pingsten.

Guds kärlek är inte bara en belöning, en bekräftelse, den är mycket mer. Den är en objektiv verklighet, något som i Nya testamentet kallas ”ny födelse”, ”kärlek” eller ”nytt hjärta”. Teologin kallar det saliggörande nåd. Detta betyder att man tar emot Treenigheten. Att de fylldes med Helig Ande innebär att de fylldes med Treenigheten.

Detta kräver en förklaring. Låt oss gå tillbaka till början av berättelsen. ”När pingstdagen kom … ” Pingsten var liksom påsken uppfyllelsen av en profetia. Allt som hände Jesus hade förutsagts av profeterna för att visa att han verkligen var Messias. I det gamla förbundet var pingsten ett tillfälle då man offrade till Gud av markens gröda. Senare blev det tillfället då man firade lagen, mot bakgrund av de tio buden på berget Sinai. De firade det gamla förbundet då Israel valdes till ett heligt folk, ett utvalt folk. I dag firar judarna pingsten som Tora-festen (Tora = den hebreiska bibeln, Gamla testamentet). De offrade ett lamm och 50 dagar senare fick Mose lagen på stentavlor. 50 dagar efter långfredagen skriver Guds finger på nytt en lag, inte på sten, utan på människors hjärtan. Den Helige Ande är den nya lagen. Hesekiel skriver: ”Jag skall göra ett nytt förbund med mitt folk. Jag skall skriva min lag i deras hjärtan. ”… ”Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.” (Hes. 36:27) Det är först när vi tagit emot Anden som vi kan göra detta. Paulus skriver i Romarbrevet 8 i sin stora dikt om den Helige Ande: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. (Rom. 8:1)

I dag finns det fortfarande miljoner människor som söker och längtar efter de goda nyheterna. Andens lag är naturligtvis Guds kärlek, det nya budet som sammanfattar alla lagar och profeter. Vilka är de yttre tecknen?  Anden befriar oss från fruktan till frihet  Paulus säger att vi inte längre har en slavs hjärta utan en sons/dotters hjärta.  En grundläggande och radikal förändring sker i människan. Anden önskar att vi skall fulländas, han vill främja all vår jordiska glädje. Han vet bättre än vi själva vad verklig glädje är. Vår gamla bild av Gud som glädjedödare och motståndare förstörs gradvis och Gud framträder mer och mer för oss som Abba, pappa, Fader. När vi kan vända oss mot Gud och säga Abba, Fader, är vi födda på nytt vilket innebär att upptäcka Faderns kärlek. Från och med nu kommer vårt kristna liv att förändras, inte på grund av fruktan för straff utan av hängivenhet.

Det finns två slags lagar: Yttre lagar, bud, föreskrifter, samhälleliga förordningar etc. Dessa måste man lyda, annars blir man straffad. Inre lagar, å andra sidan, fungerar genom sin dragningskraft, inte genom att fösa oss eller dra oss. Vi handlar inte på grund av fruktan, utan med glädje och entusiasm. ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh. 14:15) Vi lyder Gud helt och fullt därför att hans kärlek gläder oss så mycket. Detta är ett nytt sätt att leva som kristen. Detta är det viktigaste som den karismatiska förnyelsen har att ge till Kyrkan. Människor dras till den av kärlek, och inte av plikt eller rädsla för straff.  Vi växer av kärlek, inte av fruktan. Sakramenten blir levande för oss. Gud blir vårt liv och vi vill leva i Hans kärlek Utan detta kan vi leva utifrån vilka idéer som helst om Gud. Människors olika idéer om saker och ting spelar stor roll i Kyrkan.

Man har gjort en studie i Frankrike för att se hur Gud framställs i Kyrkan i dag. Det är en deprimerande läsning. Många kristna lever fortfarande med ett Gudsbegrepp från Gamla testamentet. De har inte förstått övergången från lag till kärlek. Vi får aldrig tröttna på att upprepa: ”Kristendomen är en NÅDENS religion”. Kristendomen skiljer sig från alla världens religioner i detta: de flesta religioner talar om vad man får och inte får göra om man vill komma till Gud.

Kristendom är INTE vad vi gör för Gud, utan vad Gud har gjort för oss. Alltså är det tacksamhet och inte tvingande regler som utgör grunden för den kristna moralen. Detta är långtifrån klart för alla. Vi behöver den karismatiska förnyelsen för att hålla oss levande, för det finns fortfarande miljontalsmänniskor som väntar på att få höra detta budskap.

Översatt och förkortat av Kerstin Jonsson