Neokatekumenala vandringen

Den neokatekumenala vandringen betecknades den 30 Augusti 1990 av Hans Helighet Johannes Paulus II som” en lämplig väg till katolsk uppfostran för samhället i dagens läge”. ”Vandringen”, som man brukar förkorta den till, står till biskoparnas tjänst och kan ses som ett sätt att inleda en kristen , permanent fostran i ton inom biskopsstiftet, enligt anvisningarna från Andra Vatikankonciliet ( konst.Sacrosanctum Concilium) och Kyrkans Läroämbete (Ordo Initiationis Christiane Adultorum)”

Vandringen” började 1964 i Madrid, Spanien;bland barackerna i området ”Palomeras Altas”.
Där bodde en ung man med namnet Kiko Arguello och en ung kvinna, Carmen Hernandez, som Herren hade kallat till att leva kristendomen bland de fattiga, och förkunnade den goda nyheten om Vår Herre Jesus Kristus.
Denna förkunnelse, som i sin begynnelse var svag och stammande , tog med tiden enallt fastare kontur och ledde till en kateketisk  syntes: en stark kerygma som skapade en ny verklighet, en gemeskap, en koininia.

Ordet blev kött mitt bland en skara fattiga och utstötta människor och gav livet åt en kommunitet och enöverraskande litugi. De kom att känna sig som börder och systrar,fulla av synder,men med tacksamhet välsignade de Herren hade kommit ihåg dem.

Under vandringens första tre år blev det gradvis uppenbart att den vilade på en vikitg trefalig grund,som vi skulle kunna likna vid en trefot, ordet,gemenskapen,liturgin.Och forfarande baseras vandringen på denna trefot fostret av ett katekumenat, i kyrka som förverkligade enbroderlig gemenskap och visade kärleken i korset dimension.

Denna kärlek,som var synlig i en liten kommunitet,blev tecknet som kallade många människor somstod helt utanför kyrkan till tron. Vandringen spred sig snabbat både i Madrid och till flera andra stift i Spanien .1968 blev initiavtargarna inbjudna till Roma av Kardinalvikarien monsignore dell’Acqua och vandringen startadei forsamlingen”Santi Martiri Canadesi”.

Genom kateketer utvalda från de första kommuniteterna kunde Vandringen etablerasig i hela stiftet, och sedan i många andra länder, på alla kontinenter,och bl. Ai flera missionländer.
Vandringen görs inom församlingens aktuella struktur , i gemenskap med stiftsbiskopen,i form av små kommuniteter som består av personer i olika ålder och från olika kulturer och mentaliteter. Det handlar inte om en spontan grupp, en förening, en andlg rölerse, en elitgrupp inom församlingen, utan om personer som vill återrupptäcka och leva det kristna livet i fullhet , som konsekvens av sitt eget dop, genom en katekumenat.

I Vatikankonciliets ljus blir då uppenbart att Neokatekumenala Vandringen är ett konkret sätt för att förverkliga kyrkans förnyelse i form av små kommuniteter som gör den uppståndne Kristi kropp synlig i världen

Hemsida Sverige:  -

Hemsida internationellt:  www.camminaneocatecumenale.it